Mannen och jag besökte hönsen i sitt vinterhem i lördags. Följande utspelade sig:
Alla: "Matte, när får vi komma hem!?" *kluckkluck, kottkott, kakakakaaa*
Häkkinen: "Jag vill ut!"
Knaster: "Jag vill ha pinnen högst upp när vi kommer hem!"
KnasLippe: "Vem är du?"
Snäckan: "Jag vill ha mitt badkar!!"
KoolaViola: "Har du solrosfrön med dig? Utan skal! Här måste vi skala själva..."
KnasLippe: "Vem är du?"
Faster: "Bor den där lilla svarta lurviga saken kvar?"
KoolaViola: "Jag vill ha ost också. I små kuber."
Knaster: "Jag hörde på byn att en del av vår blåbärsdjungel är borta, stämmer det?"
KnasLippe: "Vem fan är du?"
Häkkinen: "Blir det fler brudar till våren?"
Snäckan: "Har ni bytt sanden i sandlådan? Va?"
Faster: "Säg åt den att inte jaga mig!"
KoolaViola: "Kan du skala solrosfröna som ligger där i skålen?"
Knaster: "När får vi komma hem??"
Ja, det var ett himla kakkalur. Men de var rena, hela, fluffiga och hyfsat nöjda. Men jösses vad jag väntar på att få hem dom!
4 kommentarer:
:o)
Tack för inbjudan! Den kom fram.
Förstår att du längtar efter vår och dessa sköningar, å jaa, du skickade inbjudningen rätt. Tack!
Y. Björn
Ha, ha, din hönstoka :D
Underbart - det fungerar. Tror jag! :)
Skicka en kommentar