fredag 7 februari 2014

Ofast älskar jag henne.

Ja, säkert 95% av all tid.

Men sedan finns det 5% då jag skulle kunna vrida nacken av henne eller åtminstone kasta ut henne och hälla en hink vatten över henne.

Totsie taliban. Som inte vill vara ensam uppe mellan klockan halv fem och halv sju på morgonen. Gör vad som helst för att få vår uppmärksamhet. Oftast lite försent.


Jag slog till och slösade tio euro på fyra vårglada primulan i veckan. Nu har dessa fyra endast blad på ena sidan. Resten ligger som konfetti på fönsterbräde och matbord *suck*.

Som om det inte räckte med det.


Lite utkast till ritningar och två A4:ans kuvert med arbetsintyg för de senaste 33 åren låg på bordet. Dumt, jag vet. Nu har alla dessa en bit borta på ena långsidan. Det ska bli kul (inte) att förklara det nästa vecka. Hoppas jag.

Vad talibanen gör? Sover i soffan, trött efter morgonens arbetspass.

1 kommentar:

Shamrock sa...

Du får sätta henne i en madrasserad cell