torsdag 27 februari 2014

"Som ren information bara"


"Alltså, jag börjar bli lite sur på allt gnäll som rör mig (och just därför tänker jag inte titta in i kameran). Ljuslyktor hit och blommor dit och en och annan förbjuden godbit lite nu och då, det är väl inte så mycket att hetsa upp sig för!

Tänk er själva, ensam hemma heeeela långa dagen (ja, med undantag för sjusovarZorra), ingenting att göra eller äta, ja då sover man. Sedan kommer husse hem och då pratar jag, berättar allt jag har velat säga under dagen. Några timmar senare kommer matte hem, då berättar jag det viktigaste men vill mest bara kramas och gnida näsa. Mys liksom. Sedan, hux flux, går dom och lägger sig!? Det är ett jäkla sätt rent ut sagt! Nåja, vi lägger oss också, Zorra och jag.

Men. Runt fyra vaknar jag. Pigg som en panter i en sval djungel. Vill att matte och husse ska vakna. Okey, det här med husse kan vi glömma, det händer aldrig. Kan bero på att han ligger och håller i sin lilla platta sak inpå halva natten, vad vet jag, Men matte. Om man läser lite tidningar (eller räkningar och recept har det visat sig ibland....), kollar att blommorna inte är giftiga, spelar hockey med tomma värmeljus och ibland petar en och annan glassak över bordskanten, ja då vaknar hon.

Jag kan ju ärligt erkänna att hon är ju inte på strålande humör, men vaken, det är hon. En kort stund i alla fall. Ingen mat får jag heller, tvärtom har hon börjat med något nytt, hon låser in mig i badrummet!? Utan att tända lampan! När husse stiger upp för att åka och simma släpper han ut mig och ger oss frukost. Ja, sen är jag trött igen, jag har ju varit vaken i flera timmar. Då hoppar jag upp i sängen, kryper in under mattes täcke och vill mysa lite nos mot nos. Det gillar hon. Jag måste säga att hon har minne som en guldfisk när det gäller mina nattliga äventyr.

Men, det jag ville komma fram till (höll på och glömma det här i mitt förklarande försvarstal) är att detta arga inlåsande som matte håller på med nu, det är deras eget fel! Jadå. För skulle vi bo ute på stugan hela året skulle jag aldrig testa blommorna inomhus eller röra saker som kraschar. Nä, där skulle jag sitta ute och spana in en myra i två timmar, kolla vart skalbaggarna går och snacka lite med hönsen. Men vi har inga höns i stan (konstig, för vi har ju plats för dom små rackarna) och vi har ingen skog att gå ut till. Så, packa ner min mat, kör flyttlasset ut till havet så blir jag en mönsterkatt igen! Enfärgat svart mönster. Som ren information bara. Mjau".

5 kommentarer:

Anonym sa...


Tant björn

Mammy sa...

Jag har nog skickat dig på uppfostringsanstalt!! Hehehe!! (Alltså kattskrället!)

Har Fru V öppnat bloggen igen då jag numera får uppdateringar igen! Hurrrrrraaaa!

lindalus sa...

åh heeeeej coolaste katten o din kompis o fru venus ;))))))) vad jag saknat er!!!! pussssss!

Anonym sa...

Heeeeeeeeeeeeeeej
Vad glad jag blev att jag fick komma in. Har saknat dig, kan man göra det när man inte känner varandra. Men jag har gubbe, katt och ungar, inga höns dock
Kram Tarja

Min egen hälsoresa sa...

Kul att du också får blogga! :)

Hälsa din matte att idag ska jag laga hennes kålpudding. Mums.