onsdag 28 maj 2014

En bekännelse och springa sig lite 4

Springa sig i motvind som viner in från Sibirien, det är inte kul.

Men jag sprang. Måste dock bekänna att jag springer fortfarande bara 60 sek i gången. Testade mot 90 sek en gång och dog anddöden. Inte and som i kvack-kvack utan anddöd som i kan inte andas. Det var inte kul. Så jag fortsätter med fas 1. Dåligt? Kan hända, men bättre än att inte springa alls.

Däremot har jag upptäckt att jag springer längre för varje gång, närmare 250 meter har det ökat på en dryg vecka. Med andra ord var det längre att gå hem för varje gång.  Men idag svängde jag efter fyra spurtar och tänkte (okey, jag tänker bara de 90 sek jag går, kan inte både tänka och andas när jag springer), kanske jag kan försöka springa lite längre pass om jag lufsar lite saktare? Sen igen tycker jag om farten jag har nu.

Hmm....vad tror ni?

4 kommentarer:

Helena m. 4 sa...

Jag tycker du är jätteduktig !!

Anne med e sa...

Jag tycker du är skitabra!! Om det är svårt att springa längre tider kanske du ska springa fler omgångar med 60 sek istället? Öka på en i taget och så om några gånger så provar du springa 90 sek igen.

Singelmamman sa...

Jag kan inte räkna alls. Tycker det låter jättebra att du springer längre och längre på dina spurtar. Kanske du ska göra som Anne säger. Men framför allt, HEJA DIG!

Hovdamen Yoyce sa...

Jag har provat det mesta. Jag tror att var o en har sin egen grej. Jag springer fortfarande inte 4 km men jag är på god vägl Kämpa på!