Besök av finasteroligaste vännen K,fick blommor, vi åt och drack och planerade vår resa.
Jag måste erkänna att det var mest slappardagar och sovmornar då det blåste så kallt :-( men vi var ut en sväng och såg isen "gå", hoppas det var för gott i år.
Sen fick jag problem. I höstas hade jag STORA problem. Med termostaten. Prover togs för att kolla om det var kärringbadda, men icke. Jag höll på att bli tokig och Mannen höll på att frysa ihjäl. Jag brann inombords som en masugn. Svettades inte, var inte varm på "utsidan" men jag tror fan man har kokat ägg i naveln eller armhålorna på mig. Fick ett tips, kollade upp det, och jo. Någon hormon hade slutat producera sig. Fick ett plåster stort som en lillfingersnagel, skulle bytas måndagar och torsdagar.
Och det hjälpte, första natten! Mannen skippade långkalsongerna under täcket och jag stängde fönster och balkongdörr (som inte hjälpt ett jota) och började sova på nätterna. Tills i lördags.
Glömde byta plåstret. Började koka inombords igen. Stod naken som Gud skapade mig (+ gäddhäng och traktordäck), flaxade med armarna och gjorde knäböj för att vädra nivetvad. Somnade av ren utmattning kl fyra fast mjälten och tjocktarmen bubblade i 100 grader.
Hemma i stan. Nytt plåster. Ska sova inatt, hoppas jag.
2 kommentarer:
Låter ju bedrövligt jobbigt?
Heja plåster!
Måste vara ett mirakelplåster?
Skicka en kommentar