Chokladdjävulen är på besök.

På vårt bord i vardagsrummet ligger en kolagul ask i kartong.
Den är inte så stor, men det känns som om den är lika stor som ett kryssningsfartyg.
Mina ögon dras dit hela tiden, jag går förbi bordet vart femte minut utan att egentligen ha något ärende åt varken köket eller vardagsrummet.
Jag har inte tagit upp asken och känt på den, det behövs inte.
Den skulle inte ligga kvar på bordet om den vore tom, så väl känner jag mina barn.

Asken är en Toffifee. Inte den större med dubbla lager, utan den lite mindre med kanske 20 - 24 bitar. Men likväl ligger där bitar av kola, hasselnöt, nougat och choklad. En himmelsk blandning skapad av gudar, formad att ligga perfekt på tungan, och lagom mjuk att sätta tänderna i. Jag vet inte hur många bitar det är kvar i den, för jag har inte vågat öppna och titta.

Chokladdjävulen som sitter på min axel sliter i mitt hår och skriker i mitt öra;
"Öppna och ta en! Smaka bara en! Bara en endaste en!"
I mina mörkaste stunder är jag ganska säker på att ungarna lämnat den framme med några bitar i bara för att jäklas med mig.

Men både chokladdjävulen och ungarna kan glömma det. Här har vi tanten som kan motstå en frestelse! Eller 4. Eller kanske 24...?

Idag har jag ätit;
Äggröra, bacon och röda grönsaker
1 balja te
1 apelsin + 3 ostskivor
1 liten räkmacka utan bröd :-)
1 balja te + lite nötter
1/2 kroppkaka, bacon och brysselkål med smält smör...

Om det hade funnits ett "Nobels motstå" pris borde jag ha fått det idag.