Jag hade en gång en dröm...

...om ett par jeans.

För drygt tre år sedan köpte jag två par jeans.
Ett par svarta Lee som var lite nötta och smalare i benen.
Ett par blå Levi´s, Boot cut. Båda i storlek 30"32".
Då var jag ganska nöjd, eller egentligen riktigt nöjd.
Mannen var nöjd. Att han inte bytt ut mig är ett mysterium.
Fast nu har han ju så mycket mer av mig. He he...

Ett år senare köpte jag ett par till, ett par Levi´s, helt vanliga med den skillnaden att nu var storleken 33"32". Mina "storjeans", men det kunde jag leva med.

Igår letade jag fram dessa tre par jeans. Jag visste att "smaljeansen" inte var att tänka på, men jag ville ändå kolla hur mycket det fattades innan de gick att knäppa.

Däremot trodde jag att jag skulle få på mig "storjeansen" om jag la mig på sängen och drog in magen allt vad jag orkade. Dessutom hade ju midje (mag) måttet minskat lite. Jag såg till att jag var ensam och att dörren till sovrummet var stängd.

Och det var en jävla tur det.

"Smaljeansen" kom en bit över mina knän. Inte ens halvvägs över låren.
De närmade sig inte ens arslet eller "midjan"!! Herregud, jag höll på att tappa andan. Hur i helskotta har jag någonsin haft dem på mig?

Jag kravlade mig ur byxorna och satsade på det större paret. Innan det gjorde jag en taktiskt fint och bytte till ett par "klämma in" trosor.

Jag fick "storjeansen" över baken, men det fattades drygt 20 cm innan knappen ens närmade sig knapphålet. Fan, vad månne jag har för storlek nu, 52"32" ??

Att jag inte gav upp och rusade till kiosken för att inhandla Fazers blå är ett under. Det kan ju bero på att mitt enda par "fritidsbyxor" jag kommer i låg i torktumlaren.

Skulle jag förstå mig på att få foton i datorn och sen vidare i bloggen så skulle ni få se eländet, om inte annat så i ett avskräckande syfte. Fy fan!