Kan ni förklara det här?

Jag har ett jobb - ett halvtidsjobb - som egentligen inte är "jag", men jag trivs ganska bra och jag har trevliga arbetskamrater. Men nu säger både plånboken min och kontot på banken att ett heltidsjobb inte skulle vara helt fel. Under år 2009 sökte jag 16 jobb, vilket är många på den lilla plätt i havet som jag bor på. Jag fick inte ett enda av dem som ni säkert förstår. En del av dem behagade inte ens höra av sig och säga "tack, men nej tack", utan det fick man räkna ut själv.

Nu är det så att jag har jobbat med massor av saker, fast det rört sig lite om samma område.
Tyvärr har jag inget yrke till pappers, bara riktigt fina arbetsbetyg (från Hedenhös tid) och en hel del arbetslivserfarenhet från de senaste trettio åren, varav många år som egen företagare.
Men icke sa Nicke! Och jag förstår inte riktigt varför, för vi 45+ borde vara attraktiva på marknaden, då vi har en massa fördelar som de yngre inte har. Se här;

1. Ingen risk att vi går på mammaledigt
2. Småbarnstiden är över, stannar inte hemma med sjuka barn
3. Har tid att satsa på jobb och engagera sig
4. Har en massa erfarenhet med i bagaget
5. Satsar inte på krogar och uteliv, utan pigg och nyter på jobb (?...)
6. Har fått en stort kontaktnät genom åren.

Dessutom är jag språkkunnig, social, noggrann och pliktmedveten.
Så, varför får jag inte jobb? Stämmer myten om att överviktiga ratas i dessa sammanhang?
Kanske det är meningen att jag ska skriva på halvtid? Det tror inte banken...