Tala är silver...

...tiga är guld. Eller?
Nu när ganska många i min omgivning vet att jag kämpar med att gå ner i vikt igen, och dessutom kan följa mig på vägen och läsa om eventuella resultat, så kryper sanningen fram.

När man någongång har gnällt om att man är tjock, eller inte hittar passliga kläder eller har problem med flåset så har man alltid fått höra följande;

"Inte är du tjock, lite mullig bara!" eller
"Det passar dig att vara lite rund" eller
"Inte är det så farligt, det är fint med lite kurvor".

Nu när man minskat några kilo och positiva kommentarer finns att läsa, då låter det så här;

"Ja, jag kommer ihåg när du var smalare, du var så lagom då" eller
"Det skadar inte att gå ner lite, du har blivit i största laget" eller
"Du svällde ut lite väl, men vi ville inte såra dig!"

Jag önskar att någon hade sagt någonting. På ett snällt men bestämt sätt har någon kunnat säga att "far det inte iväg lite väl nu, hejda dig medans du kan!"
Det hade jag velat höra då! Inte nu när det nästan är försent och vägen tillbaka är längre än någonsin. Dessutom kan jag tala om att tjocka personer inte är roligare än smala. De försöker bara dölja sin storlek bakom skämt.

Idag har jag ätit;
Äggröra, 4 skivor parmesanmedwurst, brysselkål med smält smör
1 balja te
1 apelsin och 5 skivor ost
1 räkmacka utan bröd + caschewnötter
Trattkantarellsoppa med ädelost och bacon, caschewnötter, 1 glas vitt
3 skivor getost