Jag känner mig som titeln till Stjärnkrafts roman som hon skriver på, fast kanske i en lite mer sarkastisk form. Det snöar i dag igen. Jag kan leva med det, speciellt som vi just nu behöver snö. Ja, kanske inte riktigt i den mängd det kommer ner, men man vet aldrig. Vi behöver nämligen ta in snö i hinkar och smälta det, för vi är fortfarande utan vatten! Japp, ni läste rätt. Dygn tre.
Eftersom vi inte kan duscha hemma så slog jag en pling till Stjärnkraft igår för att höra om hon kunde bjuda på dusch och bastu? Jajamensan, sa hon då förstås. Fattar inte vad jag skulle göra utan henne. Vi tog en kort, tre minuters promenad till henne och hennes mysiga hus. Misstag nr 1. Jag har liksom lite tjall med andningen just nu. Eller kanske inte så lite heller... Vi bastade i alla fall, och det var ljuvligt! Sen tyckte mannen att jag pep, visslade och rosslade lite väl när jag (försökte) andades, han tyckte vi skulle gå hem till spiran. Sagt och gjort, samma tre minuters promenad hem.
Misstag nr 2. När vi kommit in i värmen igen, en skillnad på 45 grader, så gav skiten (alltså jag) upp helt och hållet. Mannen ringde akuten och de sa att vi skulle in direkt. Så Mr Superman här hemma packade in mig i bilen, en 3 minuters tur till akuten (vi är nästan grannar, ironiskt nog), ett par kortisonsprutor i häcken, lite piller och tre omgångar med "medicinmask". Efter tre timmar var jag hög som ett hus, stentrött och färdig att åka hem. Mr Superman (som måste vara sänd från toleransgudarna för att orka med den här flämtande valrossen) körde hem mig.
Så nu går jag hemma skitig och svettig, värmer vatten för att diska, häller vatten med hink i WC-stolen för att "spola" (skiteriet sköter vi på stan) och drar i mig medicin med spiran. Jag strunar blankt i vad jag äter, det är minsta möjliga disk som gäller, gärna nåt färdigt från frysen. Jag är så tacksam för att ungarna inte är hemma, det har blivit livat värre då. Visst är livet kul!
Mollamaja: TACK, det värmde! Kram
6 kommentarer:
Stackars dig :-( Kram från mig!
Jaa du...livet på en pinne. Verkligen. Tröst tröst.
Usch! Jag var så där dålig i astma för några år sedan. Inte kul alls! Fast riktigt hur dålig jag var fattade jag inte förrän efteråt - när jag mådde lite bättre. Var rädd om dig!!! Vill du att jag ska skicka lite belgisk choklad som tröst? :-)
Vilken pärs!!!
Hoppas ni väldigt snart får vatten igen...
Också passar jag på att säga grattis till den lyckade länkningen... ;o)
usch, det där låter inte alls kul:(
Astma är ju som det är - man har inget val annat än att "göar det bästa" av situationen :/ - men vatten... hoppas verkligen det ordnars ig för er. Eller föresten - hopp as att det allaredan har ordnat sig :)
Tack raringar :-)
desperat hemmafru: JAA! Tack gärna, i massor ;-)
Skicka en kommentar