Måndagsstoryn

En tidig vårdag för ett par år sedan upptäckte vi en liten mus i yttre hallen på jobbet. Det var en liten, rädd stackare men ändå en mus, så vi damer var inte sådär jätte imponerade. Inte för att vi ställde oss på ett bord och skrek i högan sky, men på bänken i hallen stod jag en stund och pep och flämtade. Min chef som är en rådig kvinna och en riktig djurvän sa att vi inte skulle ta livet av "den lilla stackaren", utan försöka få ut den genom ytterdörren. Sagt och gjort. Dörren ställdes på vid gavel och Å tog skyffeln och jag tog sopborsten. Vi försökte fösa (skrämma ?) musen mot ytterdörren så att den skulle springa ut självmant, men se det lyckades inte. Den sprang runt som en tok - säkert livrädd - i hallen och sprang förbi den öppna dörren flera gånger. Samtidigt som jag var lite rädd började jag bli lite irriterad. Jag menar, dörröppningen var nästan en meter bred, och musen fem cm lång, den hade ju liksom rum. Jag vet inte var tanken kom ifrån, men jag ställde mig i position golfspelare (?). Jag stod bredbent med ett stadigt tag om sopborsten och övade lite lätt på min sving (heter det så?) och när musen närmade sig dörröppningen igen så la jag iväg ett ordentligt slag med borsten, träffade musen som flög ut genom dörren i en snygg båge och landade på altanen utanför. Musen sprang iväg och chefen och jag förundrades över mina dolda golfkunskaper. Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån talang för golf! Synen lär ska ha varit värd att betala för. Ja, det var en vanlig (rolig) dag på jobbet!