måndag 8 februari 2010

Min måndagsstory

För ett par år sedan var det dags för den årliga hälsokontrollen via jobbet. Jag blev skickad på lite provtagningar till labben - förutom nedsatt hörsel och syn misstänkte de säkert andra krämpor - och jag gav mig av ditåt med skakiga ben. Jag hatar labbprover. Jag är livrädd för den där nålen (bautasprutan kallar jag den) och allt som hör därtill. Till saken hör också att jag inte är så lättstucken, utan de måste pilla och klämma och dra åt bandet och slå med klorna (fingrarna) för att nån blodådra alls ska visa sig. Jag bad till gud att det inte skulle vara "Hon" , men det var det. Med "Henne" ska det inte liggas ner eller andas lugnt eller pratas vänligt, utan ett hugg med nålen och sen är hon nöjd. Och jag halvdöd av skräck. Just den dagen tänkte jag att jag skulle vinna lite tid medans hon höll på och rustade med sitt. Jag konstaterade att hon satt i sin kortärmade rock och frös (alla andra har alltid kofta på sig) för huden på hennes armar var knottrig som på en nyplockad kalkon. Så jag harklade mig och sa:

"Du måste ha hemskt kallt här, för du ser ut som en kalkon!"
"Hon" stannar upp, tittar på mig, kör in nålen i mitt armveck (jag håller på och svimmar) och säger:
"Det är så här jag ser ut, passar det inte så blunda!"

Sen sätter hon på en papperslapp på hålet (kratern) efter sticket, lindar vit plåstertape runt halva min arm och svänger ryggen till. Jag går skamset ut och tackar Gud för att lag lever.
Nästa gång vill jag ha tapen över min mun innan de börjar.

5 kommentarer:

Stina sa...

Sådär har jag också. Mina ådror rullar, påstår de som provar att sticka. Och fy satan vad ont det gör när det sticker i nerv istället. Snacka om att behöva tejp! ;)
Jag får världens blåmärken efteråt också och ser ut som om jag blivit rejält slagen. Dessutom går det bara att sticka i min ena arm (det är sldrig någon som fixat i den andra armen), alltså sticker de i bklåmärke om jag måste ta nya prover. Det gör också ont och innebär en blåning som går nästan hela vägen runt armen.
Nä, hualigen, jag tycker synd om dig!
Och förstår dig precis!

Kram

Sandra sa...

Foton på bloggen!!! , stort framsteg, kul att få se hur din frukost ser ut! Hoppas det kommer ett foto på dig själv så jag kan få en blid och ett ansikte på en till av mina cyber vänner, snälla fru venus!

evasol sa...

Hej, hälsningar från en ny följare!

stort och smått sa...

Stackars dig.... själv hatar jag blodprov i fingret! Bara tanken får mig att vilja sätta mig på mina händer och aldrig mer visa fingrarna! Hatar!
I armen däremot går bra.

Den där tjockisen sa...

Jag antecknar: förolämpa sjukvårdspersonal EFTER provtagning.
Min story är på plats nu.