Min unge...

Vaknade kl. 03.15 i morse. Kunde inte sova, problem med flåset. Låg och hostade till kl. 06.30 och gav sen upp. Körde igång en tvättmaskin och tog ett snack med kissorna. Gick in till "J" och satte mig på hennes sängkant. Jag älskar henne, men jag tror att jag älskar henne allra mest när hon sover. Så stilla, så tyst och så lugn. Inget tjafs från något håll, bara gränslös kärlek. Jag har saknat henne så när hon varit borta en vecka. Saknat allt pladder, alla tankar och funderingar på mer eller mindre ogenomförbara idér. Jag har inte saknat smällandet i dörrar och stampandet, men leendet och de havsblå ögonen, kramarna och myset i soffan. Nu är hon hemma med en kappsäck med skitiga stallkläder. Tuffs kissen ligger på hennes huvudkudde, hon har också saknat "J". Jag smeker henne över håret och kinden, passar på medans hon sover. Hon ska få sova ut idag, för sen blir det liv i luckan. Kaninburen ska mockas och rena kläder redas upp. Det är snart som vanligt igen. Därför njuter jag nu, när jag kan göra det i lugn och ro. Snart ska jag börja rota i hennes resväska och börja tvätta. Undrar hur mycket hästsvanshår hon har med sig som minne den här gången?