Måndagsstoryn

När vi nu en gång varit inne på vägarbetare så fortsätter vi på den vägen ;-)
Det var en het sommardag för många år sedan, och jag och vänninan "L" var på väg österut för lite shopping i storstaden. Tidigt på morgonen körde vi förbi ett gäng vägarbetare som stod med bar överkropp i morgonsolen och jobbade. Vi tutade, vinkade glatt och skickade iväg ett par slängkyssar, det skulle säkert bli en bra dag det här. Trötta efter nio timmars shopping så började färden hemåt. Vi var ganska fnittriga och slöa men vid gott mod. På långt håll såg vi "våra" vägarbetare, de var kvar på jobb fast det började närma sig kväll. Helt plötsligt säger "L":

"Synd att vi inte har nån anledning att stanna och prata med dom!"

Snabbt som blixten, innan jag egentligen hade kopplat på hjärnan, så började jag sakta ner farten på bilen och körde åt sidan. När det var tio meter kvar till killarna så körde jag in till vägkanten och bilen "dog". Helt plötsligt. Av sig själv! Vi höll på att fnissa ihjäl oss, och inom en halv minut hade killarna kommit fram till oss. De flinade och var helt på det klara med att vårt "motorstopp" var fejkat, men de hade inget emot det. Vi steg ur och de bjöd på pinkljummet vatten, sopade av en vägspärr där vi fick sätta. Där stod de, med bar överkropp, solbrända och charmiga. En av vägarbetarna, en äldre gentleman, hade inte riktigt hängt med charaden, så han bad mig öppna motorhuven på bilen. Han skulle försöka lokalisera felet, och det fick han gärna göra då vi hade fullt upp med att pluta med munnen och vifta med ögonfransarna. Efter en stund bad han oss prova starta för att se om det var fixat. Det visste vi ju att det var, så vi tog adjö av våra nya vänner, satte oss i bilen, och kan ni tänka er, bilen startade! Jag vet inte vem av oss som skrattade mest, och gentlemannen, han var nöjd. Jag hoppas att ingen talade om för honom att allt var iscensatt. Tänk vad lite bus kan vara bra för själen!