Måndagsstoryn

För många år sedan när flickorna var två och fyra år så ringde deras far hem och sa att han fastnat med sin lastbil och ville bli hämtad av mig för att kunna åka dit med grävmaskinen och dra upp lastbilen. Jag var lite tveksam till det, dels för att jag väntade på ett samtal från skattebyrån som jag kontaktat tidigare på morgonen, och dels för att "L" skulle bli ensam en kort stund. "J" sov ute i vagnen. Jag bestämde mig ändå för att åka iväg då det skulle ta max femton minuter, och förklarade för "L" att pappa behövde hjälp, så mamma skulle bara åka bort på en snabbis och snart vara tillbaka. Sagt och gjort, jag åkte iväg och var snart hemma igen.

Senare på dagen ringde telefonen. Det var skattebyrån. En mycket munter och nästan fnittrig man undrade om jag var färdig!? Jag förstod ingenting. Skrattande förklarade mannen att han ringt tidigare och dotterna hade svarat och förklarat att "Mamma kommer snart, hon har bara åkt till pappa på en snabbis!" Tjänstemannen på skattebyrån berättade att "L" hade räddat dagen för hela personalen på skattebyrån, de har aldrig haft så roligt. Och jag, jag använde aldrig mer det uttrycket om något som inte skulle ta så länge. Nej, nuförtiden går allt fort!