måndag 29 mars 2010

Måndagsstoryn

För många, många år sedan hade vi en gubbe i byn som åkte till Thailand alla vintrar och med honom kunde man beställa hem thaisiden. Så gjorde även jag, och beställde ett kraftigt ceriserosa tyg som var modernt då, sent åttiotal. När han kom hem så hade han med sig ett ljust grisrosa tyg, men vad gör man? Det var bara att gilla läget. Bästa bästisen S sydde upp linne, kjol och en liten jacka åt mig.

Det råkade sig inte bättre än att vi blev bjudna på stort kalas på lokal och då passade den dräkten bra. Det var vår och jag hade börjat vänja mig vid den grisrosa färgen. Vad som däremot inte var bra var att dräkten var så tunn! Minsta lilla prick på kroppen syntes som en stor böld genom tyget, för att inte tala om troskanten. Det här var före jag började använda höga mormorstrosor, så troskanten var mitt på baken, och det gick ju inte för sig! Jag tog beslutet att skippa trosorna och bara använda strumpbyxor, rumpan blev så slät och fin då. Under kvällen gick jag på toaletten, bråttom, bråttom var det då det var utedass som gällde och det var ganska kyligt på kvällskvisten.

Efter ett par danser inne i lokalen så var det en vänlig själ som talade om för mig att jag hade kjolen innanför strumpbyxorna, att rumpan var framme och att jag var utan underbyxor, som hon sa. Jag hade snart samma ansiktsfärg som dräkten och var hastigt på väg hem, skämdes som en hund och hoppades att de flesta var så på pickalurven att de inte märkt nåt. Fy vilken fest :-(

10 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Early morning laughs!
Ja ja ja.....så det kan bli!
Kram
Agneta

Gafflan sa...

Hahahaha...ursäkta men jag måste skratta! :D

desperat hemmafru sa...

Hahahahahahahahahah! *skrattar gott*

nillas liv på pinnen sa...

Haha, hugaligen.
Sin rumpa vill man ju helst ha för sig själv. Åtminstone inte till allmän beskådan.
De var säkert aspackade hela bunten. *tröstar*

oumberligating sa...

Hej! Läser inne hos Bibban! Att hon tar en längre "paus" nu ifrån bloggandet! Ser att du skriver ett par fina rader under hennes inlägg, det gör även jag!
Sedan sätter jag mig och författar dessa rader i kommentarsform till hennes "vänner" (ser även att en del av oss redan känner varandra via bloggvärlden)
Dessa rader blir lite opersonliga då de blir likadana i princip hos alla kommentatorer, det jag funderar lite på är just det Bibban skriver, bloggen skapar ett slags "begär" skriver hon!? Någon som känner likadant eller har känt som hon och även jag tidvis?
Självklart så läser jag nu i allas/din blogg innan jag skickar iväg dessa rader, helt kliniskt opersonlig är jag inte (ler)!
Ha en fin dag!
Kram ifrån Peter!

Finnpajsaren sa...

Men åh - SKAMMEN!
Haha, men tack för att jag fick mig ett härligt skratt. :-)

Anonym sa...

Å stackars du. Det kan inte ha varit kul.

S sa...

*mohahaha*
Tack för att du bjuder på dig själv! :)

Mina dagar sa...

Hahahaha...förlååååt att jag skrattar men så kul! Tänka så tokigt det kan bli!
Tack Frun för att du delgav oss denna måndagsstory:D

Märta sa...

Hallelujahahaha! Jag är inte ensam! Tack för att du så generöst outar att även du är en Ofrivillig Rumpvisare! Visst hatar man när det händer! :)