Min bästa vän är sjuk...

...eller så jävlas fanskapet bara! Med risk för att bli idiotförklarad på sjunde varvet så kan jag berätta att min bästis heter Siemens. Hon (det är klart att det är en hon) är stor, vit och fyrkantig. Hon har en display med siffror jag gillar och en programratt som jag förstår. Min kompis är bara sju månader gammal.

Men idag när jag kom hem hade hon inte tömt sig. Varken på första, andra eller tredje försöket. Näpp, bara "arbetar" till ingen nytta, så vi måste ta fram doktorsväskan och skruva bort baksidan. Det visade sig vara precis onödigt. Jag försökte kika in i slangen - kolsvart - och dra och slita i den. Hittade ingenting. Öppnade och tömde det där säkerhetstjaffset på framsidan, ingenting, så rent och fint.

Jag letade fram bruksanvisningen i översta köksskåpet - och fick femtioåtta andra över mig när jag öppnade dörren - studerade den och konstaterade att vi gjort allt rätt. Tack och lov föreslog mannen att vi skulle ringa den riktiga doktorn imorgon (jag har i färskt minne hur det var sist när han "kan själv"...).

Så nu är jag skitsur. Badrumsgolvet är fullt med tvätt, stora grejer, då Sara kanin pinkade ner både "J":s säng och soffa igår (mitt fel om nån frågar "J"). Men om jag hittar en hårsnodd eller ett hårspänne i tömma-vattnet-slangen så ligger ungarna risigare till än kaninen. Så nu sitter jag på golvet bakom fåtöljen i sovrummet och smygäter det sista av sachertårtan, tjurar för att Siemens inte vill med mig. Jag är förkrossad över att hon inte fungerar. Min allra bästa vän.