Shopping med mannen...........

Då vårt ressällskap ville vila fötterna lite och vi hade något till "J" oköpt ännu, så tyckte mannen att han skulle visa mig europas största shoppingcenter som han hade läst om. Då började varningsklockan pingla lite lätt första gången, men jag tänkte som så, att vill han med och shoppa så visst! Vi har ett shoppingcentrum riktigt nära oss, och det har räckt bra, men jag gav mannen klartecken. Big mistake.

Jag har nämligen lärt mig att när mannen börjar veckla ut kartan, då är det aldrig som han säger. "Ganska nära" betyder "långt åt helvete" och "Tar inte så länge" betyder "minst två timmar" och "Jag har varit där förut" betyder "jag har sett det på bild". Nu var det ungefär en kilometer till det här nya stället. Då pinglade inte varningsklockan mer, den ringde ganska ordentligt. Mannen är rysligt optimistisk vad gäller avståndsbedömning, speciellt på kartor... Men, solen sken och vi hade ingen brådska, så vi gick iväg.

När vi avvek från "stora gatan" för att "ta en snabbare väg" så ringde varningsklockan så att det gjorde ont i huvudet. Jag började kasta onda ögat på mannen som stirrade rätt fram och inte alls såg åt mitt håll, utan försökte titta på kartan lite i smyg. Nu hade vi gått i en rasande fart - det är den farten som gäller för mannen - i en dryg halvtimme och kilometern hade blivit närmare fyra.

När vi kom till gator som vi inte ens hittade på kartan började jag undra om vi alls var kvar i Ungern, och när vi såg en skylt där det stod IKEA 5 km, så var vi liksom inte riktigt kvar inne i stan mera. Nu ringde inte varningsklockan mera, den slog mig i huvudet med full kraft. Jag tog över kartan och gemensamt hittade vi på rätt till slut och vi var rörande överens om att ta tunnelbanan tillbaka. Mannen skulle nog också betala en taxi om jag ville, då det var lite längre än vad han trott. Till råga på allt så hade köplusten runnit av mig på vägen. Suck.