Måndagsstoryn

För ett antal år sedan åkte jag iväg på en minikryssning med två vänner. Vi har ett sådant alternativ här, att du stiger på bussen i Mariehamn kl. 17.30, åker till Eckerö och stiger på färjan som går kl. 18.30. Du äter smörgåsbord eller två rätters i a la carten på vägen över till Sverige och på hemvägen fixar du taxfreen och tar en drink eller sju i baren, svänger dina lurviga till levande musik. Efter det blir det buss hem igen och du är tillbaka till stan innan midnatt. Billigt och bra, och framför allt kul! (Detta var reklam för ett av våra rederier)

Nu är det ju så att åker du iväg med två kompisar och alla är på G så har du ju lite färdkost med på bussen. Vi hade ett par flaskor vin med oss (resan tar ju 45 minuter) men konstaterade redan på bussplan att vi hade glömt vinöppnaren hemma :-( I sådana här sammanhang är jag inte direkt blyg av mig så jag frågade busschauffören om han kunde öppna våra flaskor? Det kunde han, men vi fick inte kladda ner i bussen! Vi försäkrade honom om att vi var rädda om våra droppar, dessutom var vi ju tre vuxna ansvarskännande kvinnor! (visst låter det bra!)

Väl ombord på båten var vi lagom fnittriga och på gott humör. Styrde kosan mot a la carten och fick ett bord. En ung man, en mycket ung och stilig man, tog emot våran vinbeställning. Mina vänner sitter mittemot mig och den unge mannen står bakom mig och delar ut menyerna. Då vi redan vet vad vi vill äta informerar vi honom om det och han samlar ihop menyerna igen och jag tror att han har lämnat vårt bord, tittar på tjejerna och säger högt och tydligt:

"Och honom kan jag ta till dessert!" Sen hör jag en röst bakom mig som säger:

"På dit eller hemvägen?"

Jag vet inte om han hörde mitt svar, (som antagligen bara var nåt mummel) för tjejerna som såg honom höll på att skratta ihjäl sig. Och jag? Jag försökte hålla god min varje gång han kom till vårt bord...

Det var en resa det, som inte slutade där i restaurangen....