Sovmorgon.
Ensamma i huset.
Lite morgonmys i sänghalmen som
utvecklas till renodlad morgongymnastik.
Slappar och vilar lite.
Så skönt att låta tankarna vandra iväg.
Börjar fundera på "borde" och "måste" idag.
Kanske killarna på macken kan fixa min billykta.
Svänger mig mot mannen lägger armen om honom
och säger: "Peter"....
Ögonblicklig reaktion, uppspärrade ögon och en frågande min.
Förklaringar rinner ur min mun i en rasande fart.
Mannen heter definitivt inte Peter, det gör en av killarna på macken.
Vad fel det kan bli.
Liksom förstörde morgonen lite.
Önskar att hjärnan skulle vara i viloläge lite oftare.
8 kommentarer:
Hahaha...Ops eller...! Inte korkad! Jag kallar min man vid min chefs namn och maken har kallat mig för någon av sina kvinnliga medarbetares namn.
Sånt som händer ;D
Ja, ja det är jobbigt när munnen är snabbare än tanken "fniss"
Ha,ha! Vilken morgon "surprise"!
:)
Oj, det har jag aldrig råkat ut för. Jag tror det skulle bli frostigt ganska länge här hemma efter en sådan felsägning. Vi morgonmyste också men gymnastiken hoppade vi över ;)
Oh my God! Det där kan släcka den mest glödande eld:-)
...jaja.....jag, kan väl säga att om jag kallade min man vid fel namn så skulle han inte ens märka det.........så jag ser inte riktigt problemet, jag.....
kram
agneta
LOL
Ha Ha Ha!
Skicka en kommentar