Nu är det inte bara arslet och foten.
Jag mår så dåligt! Kallsvetten rinner längs kroppen, hjärtat bankar och jag är så illamående. Magen gör kullerbyttor och jag tror ta mig fan att levern krånglar också. Det kliar överallt, gråten hänger i faggorna och skallen håller på att sprängas i bitar. Det var inte så här jag ville dö...
Jag tog en titt i fjortonåringens rum. Nitro, någon?
11 kommentarer:
Hahaha!
*ber till högre makter att min elvaåring alltid kommer att bädda sängen på morgonen och hålla ordning i sitt rum*
Du, fru Venus...STÄNG DÖRREN till hennes rum!
Funkar skitbra för mig när döttrarna "glömt" städa på sina rum ;D
Ha,ha ... min sida av sängen/sovrummet skrämmer nog vem som helst!
:)
ojojoj... Hoppas att allt känns bättre nu =)
Låt det vara -enda sättet. Fast Ok jag är en rejäl slarva själv...så jag står ut med att låta bli.
Stäng dörren och kasta bara in hennes kläder som du förmodligen hittar på några platser till i huset;)
Ja jag veeeet, det är lättare sagt än gjort!
Men försök:)
Jag som bara jobbar och inte hinner med bloggandet läste nu ditt inlägg om era akrobatiska övningar eller vad det nu var, i bastun här om sistens?;) Och kan nu inte sluta skratta och sitta med ett flin på läpparna:D
Jag säger bara GRATTIS till att ni förmodligen fortfarande är stormkära för det måste ni ju bara vara!
Ha en fin dag!
Kram Eva
Hör nu Fru Venus: om detta är sant de du skriver. Så ska du åka till doktorn, eller i alla fall ringa dit!!!!!!!!! Och detta gör du genast !!!Det du beskriver är allergi mot Penicillinet du fått mot din fot! GÖR DET!
Som du kanske anar är jag f.d sjuksköterska.
Kramar om & är rädd om dig!
Förstår din känsla totalt!!! Min 12-åriga dotter lever på en soptipp. Hon är f-nemig värre än de där samlarna man sett dokumentärer om på tv...
Ibland plöjer jag mig genom skiten och skyfflar upp ett par sopsäckar ;-)
Stäng dörren och hysta in allt elände som är hennes på andra platser i hemmet. Det håller jag med om. Börjar det gå så långt att det blir risk för ohyra drar du kostnaden för sanering på hennes veckopeng. Ibland gillar jag konsekvenspedagogik.
Jag hade turen att ha två av barnen på övervåningen och jag gick inte dit utan specifik anledning och man kan ju stänga dörrar och låtsas att allt är perfekt innanför.
Åh, nu förjar jag fatta hur min man känner det. Och till er som inte redan uppfattat det kan jag ju tillägga att vi har inga barn...;-)
Skicka en kommentar