"Åh, vilken natt!"

"Vad trött jag är. Det är inte lätt att vara katt, speciellt inte nattetid. Jag har jobbat lite och samtidigt haft jättekul, synd bara att ingen uppskattar det. I vanlig ordning gick jag ut vid tre tiden inatt. Det är då jakten lyckas bäst, och man behöver inte vara rädd för bilar. I morse gjorde jag ett riktigt kap! Jag fick tag på en kaja, en 30 centimetare! Jösses vad den stretade emot när jag skulle ha den genom kattluckan!

Väl inne i köket började den skrika som sjutton. Fattar inte riktigt varför, jag petade ju bara på den. Kanske den hade lite ont nånstans för jag såg sen att det var blod hela vägen från nedre hallen till köket... Men lite fart var det i kajan, för helt plötsligt flög den upp mot fönstret och landade sen på mattes nya, vita internetradio. Aj aj, det kommer att låta. Ja, inte radion alltså, utan matte.

Kajan började skrika ännu mera sen när jag fick ner den på golvet igen, och det gjorde även minimatte! Mjau, vad hon skrek där i sin säng! "Mamma, fågel, Tuffs har fågel! MAMMA!" Minimatte är ganska hispig vad gäller mina byten, jag skulle säga att hon blir hysterisk och bara gråter. Och vet ni vad? Det tog en halv timme innan husse och matte vaknade av hennes skrikande! Undrar vad det är i pillren som matte knaprar i sig...

När minimatte var tröstad och jag fått skäll så började matte torka blod. Husse tog Kajan på kråkskyffeln och gick ut på balkongen, och vet ni vad som hände? Fanskapet flög iväg!! Nu måste jag ju ut igen! Just nu är det skönt att vara Tuffs. Jag ligger uppe på mellanmattes soffa och vilar, så långt bort från köket som möjligt, för där putsar matte fönster och radio. Jag tycker mig höra "Kattfan", "sista gången" och "pälsmössa". Det måste vara Zorra hon pratar om. För det kan ju inte vara jag, hennes lilla älskling Tuffs! Mjau".



Marie, du är hjärtligt välkommen till gänget!