"Hej, jag heter Fredriksson"

"Gud vad skönt att vara hemma igen! Jag tror att jag haft en liten sväng av sjö- och res sjuka. Jag heter Fredriksson och är snart femton år, säger dom. När "L" föddes fick hon mig av sin gudmor, och sen dess har jag varit hennes bästa vän. Eller ja, de första åtta åren var jag nummer ett, sen blev det lite si och så med kramandet och släpandet, och de senaste fem åren har jag legat i något som de kallar för "Baby lådan" uppe på vinden. Det är sånt som händer. Har jag hört. Av den svarta lilla katten som ligger i samma låda som jag.

Tycker ni att jag ser lite sjabbig ut? Helt okey, jag kan leva med det, för det finns ingen som har åkt lika mycket tvättmaskin och torktumlare som jag! Jag skulle tippa på ungefär 800 gånger. Lilla "L" hade lite bekymmer med en "plupp" i halsen när hon var liten. Så fort hon hostade till lite när hon somnat så kräktes hon. Morotsvälling. Så i princip kan vi säga att jag badat i morotsvälling i två och ett halvt år, varje natt. Och sen åkt tvättmaskin och torktumlare varje morgon. Både kletigt och snurrigt kan jag tala om. Ser ni den ljusa fläcken på bröstet? Lilla "L" värmde mig på spisen en gång efter det att vi hade varit ute och åkt pulka...

Helt plötsligt en dag förra veckan hämtade "L" mig från babylådan på vinden. Hon ville att jag skulle komma med henne till Helsingfors och tant doktorn. Visst! Allt för min lilla "L". Lite kramar sitter alltid bra. På hemvägen blev det lite strul. Helt plötsligt var de borta och jag låg kvar på golvet i hytten. Det var flera personer in i hytten och tittade, men ingen ville ha mig. Jag började nästan gråta. Sen kom en dam och plockade upp mig och stoppade mig i en brun papperspåse! Va? Mig! Men helt plötsligt så var jag hemma igen! Jag vet inte vem av oss som var gladast, jag eller "L", men kramar fick jag så jag höll på att tappa ena armen. Tillsvidare sitter jag i hennes soffa. Hoppas det tar ett tag innan jag hamnar på vinden igen. Jag har saknat henne."