Jodå, hon är med ännu...

...men inte med oss andra! Lilla "J", vår nyblivna trettonåring, hästtjejen med myror i brallan, hon går sin egen väg. I söndags kom hon hem kl. 13, efter en liten vecka hos pappa och jobbet i privatstallet. Kl. 18 åkte hon med mormor till Sverige och moster, de skulle länsa Hööks under deras rea. Igår kväll kom hon hem igen. Idag kl. 10 åker hon ut till pappa i skärgården igen, ska börja jobba kl. 14. Nu säger hon att hon inte har tid att komma hem fören i augusti... Hon vill sköta sitt jobb, har fått börja leda och undervisa nybörjar grupperna. Får rida och träna tre hästar om dagen. Varför skulle hon vara i stan? För att träffa sin mamma kanske... Det känns som om vi bor på en centralstation där man bara byter kläder tåg.

Nej, jag förstår henne, tjejen är duktig, jobbar hårt, och hon har fått ett stort ansvar fast hon bara är tretton år. Jag är stolt över henne, men jag kommer att sakna henne enormt. Och vad lugnt tomt det kommer att vara. Kram "J"!