onsdag 18 augusti 2010

Dagen D, del 2

Vaknade av att en sköterska frågade om jag ville ha te och smörgås. Ja tack. Doktorn skulle snart komma och prata med mig. Ville jag byta till mina egna kläder? JA TACK! Jag har ingen koll på om det funkar ännu, ytbedövningarna måste släppa och jag måste prova gå i trappor. Köra höga knän (typ två, skitjobbigt..) och vända mig hastigt. Doktorn kommer. Jag säger att jag vägrar lämna rummet och åka hem om jag inte har en färdig tid till nästa gång. Vi kompromissar. Han lovar posta en ny tid inom nästa vecka. Jag får nya recept på värkmediciner så att jag har sen när det släpper igen. Vi tar i hand och säger tack och hej. Den manliga skötaren frågar om "Du fortfarande darra?" Ingen aning, men jag ruskar på huvudet och säger att jag vill gå upp till mitt rum och vila. Han följer mig upp. Jag lägger mig på sängen och äter det sista av chokladkakan. Och väntar. Snart ska jag testa.

11 kommentarer:

Lisen sa...

Kram på dig för det tror jag du behöver efter en dag som denna!

Pinglan sa...

Hoppas verkligen att du kommer må prima efter denna pärsen! Stor kram!!

Selma sa...

Det låter som du har det jobbigt, jag skickar en virtuell påse tyck-synd-om.

Ninis sa...

Jag beundrar ditt mod och undrar om du kan skicka lite till mig när jag ska på undersökning den 16 september?

Gafflan sa...

Åhhh Fru Venus...
Massa kramar och stor pöss i pannan :D

Ulrika sa...

Hoppas att allt känns som det ska nu. Som det ska efter en sådan pärs alltså.



Själv kutar jag på dasset med rackarns jämna mellanrum, måste pinka hela tiden.
Ryggen är rätt paj och då får jag problem med pinkeriet. Lägg då till att det blåser kallt underifrån när man sitter på dasset och att det nu är 15 grader, imorse 7.

Hoppas på bättring för oss bägge, fast främst för dig förstås!

Petra sa...

KRAM!

Monica sa...

Vännen, vännen vilken hjälte du är....oj vad jag tycker synd om dig nu......allt ont du fått utstå......men jag tror att de finns "krut" i denna Fru Venus....hon kommer igen......humorn har hon kvar.....men hur mkt av arslet är kvar?
Kram från din vän.

bakom berget sa...

Hoppas att det gick bra så du inte ska ha så jäkla ont nu.
Kram till dig!

S sa...

Hur går det då?
Det är ju typiskt att du bor så långt bort, annars hjade jag kommit och hållit dig sällskap. Jag hoppas du får komma ehm till nära o kära snart!
Kram

September sa...

iiihhh vilken pärs du gått igenom.
Hoppas att det är just så, att du gått IGENOM den nu och är klar, färdig. För nu i varje fall.

Kram