Hon är hemma nu...

...min hästtjej, mitt yrväder, min lilla tjej med himmelsblå ögon och temprament som ett nyårsfyrverkeri :-) Jag har fått krama om henne, känna på det solblekta håret och konstaterat att hon växt flera centimeter sen hon var hemma sist. Hon har pratat och berättat, om hästar, tävlingar, hinder, hästar, transporter, priser, hästar, hagar, simturer och hästar. Hon pratar så autopiloten i min hjärna har gått på och jag gnäggar nickar instämmande med jämna mellanrum. Det gör inget att rummet ser ut som om en tornado dragit igenom efter fem minuter hemma, eller att det finns 38 par smutsiga ridstrumpor i tvättkorgen. Hon är så solbränd och fin, ja förutom benen då, för de har ju varit "inlåsta" i ett par ridbyxor i åtta veckor. Huvudsaken att hon är hemma, i två dagar, sen vill hon tillbaka till hästarna. Jag antar att det bara är att vänja sig, det är väl så här det blir när de blir stora. Och så fina.