Hur förnöjsamhet och glädje kan förvandlas till sorg på ett par sekunder...

Idag har jag haft lite fart. Tvättat, hängt ut och plockat in sju maskiner tvätt, allt ligger i lådor och hänger i skåp. Dansat runt med dammsugaren och skurat köksgolv och toaletten. Fick ett ryck och skurade upp fyra lådor i köket, plastfack och hela härligheten. Nu är det ordning utan dess like!

Det känns bra att så mycket blev gjort idag, speciellt som folk i min närhet(?) tycker jag är lat....?

Eftersom mitt nya liv börjar snart igen tänkte jag tjuvstarta lite idag. Då det fortfarande är sol och fint väder så letade jag fram stavarna och gick en runda. Japp, ni såg rätt, jag stavade runt i en dryg halvtimme idag!

Jag gick ner till stranden för att känna på vattnet, och ja, det är fortfarande varmt nog för simturer.

Då mannen är på jobbfest ikväll såg jag fram emot en lugn kväll i favoritfåtöljen. Jag har hittat en, för mig ny, författare och boken lockar starkt. Lite choklad och aprikoser, klia mellan bilringarna och en balja te så har jag varit nöjd med min kväll. Men så ringer min gudfar, tillika min äldsta morbror, från Finland.

Min mormor, min underbara, småknäppa mormor som skulle fyllt 88 år om exakt en månad idag, har dött. Min mormor som förra sommaren var skitsur för att hon inte fick gifta sig med den enda mannen på äldreboendet. Hon var och åt lunch med de andra idag men kom aldrig till middagen. Hon har dött i sömnen någon gång under eftermiddagen idag.

Så istället för att läsa ska jag krypa upp i fåtöljen och minnas en underbar kvinna. En gråhårig, papiljottlockig mormor i blommiga städsrocksklänningar. En mormor som under hela min barndom tog hand om oss kusiner hela somrarna. Kokade klappgröt, gjorde hundratals hinkar med mjöd under en sommar. Lärde oss att fiska med bullbitar istället för äckliga maskar, tog bort fiskarna från kroken för det tyckte vi var äckligt. Hon spikade hästar av sågbockar åt oss och lät oss simma på nätterna då det var för varmt för att sova. Vi var oftast mellan fyra och tio kusiner där samtidigt, men hon lät oss alla njuta av somrarna vid sjön. Jag ska minnas och gråta. Låta tårarna rinna och bli åtta år igen och låta henne lära mig steka plättar.

"L" ville trösta mig och kom med följande dikt, omsorgsfullt textad på ett litet papper.

"God looked around his garden

and found an empty place

Then He looked down upon this earth

and saw your tierd face

He put his arms around you

and lifted you to rest

God´s garden must be beautiful

He only takes the best"