Eftersom vi har ett underbart sommarväder gick jag ner till mattvätten vid båthusen för att skura ett par dörrmattor. Ni ser vilken som är min va? ;-)
Okey, nu har jag fått er på gott humör med mat, sol och hav. Nu till frågan jag funderat på. Då jag har småbarnsföräldrar som läser så har jag inte riktigt vela sticka ut hakan, men jag kan väl få fråga i alla fall? Vi är ju alla olika.
Detta gäller bäbisar. Små, ytte-pytte bäbisar. Små barn som är tre, fem, och sju veckor gamla. Eller till och med tre månader gamla. Vad jag undrar är, måste de vara med överallt? På allt? Varför kan inte föräldrar vara småbarnsföräldrar en kort stund och vara hemma med sina barn? Kan man inte ge upp en kort tid av sina egna nöjen för barnens skull?
Vad jag tänker på är till exempel vår RockOff festival, dansen i Sjökvarteret , och nu senast igår, beachvolley turneringen inne i stan. Tänk er musik som spelas så högt att till och med jag vill ha öronproppar. Folk blåser i tutor, slår med plaströr istället för att klappa med händerna. Ropar, vrålar, hejar och hurrar.
Och mitt i detta sitter det vuxna, föräldrar med barn som är bara några veckor gamla! Av de tre bäbisar vi såg i går så hade faktiskt en av dom hörselskydd. Den pojken var max tre veckor gammal. Ungen var svettig, varm och röd under skydden när pappan "luftade" ibland. När han inte använde barnet som nån sorts "lyfta upp i skyn grej" när hans lag fick poäng. De andra barnen, max, tio veckor, hängde över axeln på föräldrarna, hamnade hos bekanta när det skulle handlas mer dricka. Barnen hängde och slängde i armvecket, grät och var oroliga när det skulle stampas och klappas händer. Varför? Jag börjar ju bli lite till åren, men jag minns småbarnstiden, den riktiga babytiden hemma med flickorna som nånting underbart, lugnt och stilla. Varför kan man inte njuta av den tiden när den är och roa sig igen sen om nåt år? Eller skaffa barnvakt.
29 kommentarer:
Håller helt med dej! Allting har sin tid och plats!
kunde inte ha sagt det bättre själv...är oxå en av dom som funderar vad föräldrarna tänker med...om dom nu tänker alls.
mary-ann
Håller med dig. Själv minns jag med fasa tiden när mina två var yttepyttesmå! Min yngsta gillade inte att fara runt. Och inte jag heller. Bortsett en jobbkonferens jag och hela familjen åkte med på när yngsta var sex veckor och äldsta nästan två år. Men konserter! Det är ju helt galet. Eller som jag såg förra helgen, en fotbollsmatch, där en liten kille satt på axeln och höll för öronen hela tiden. Stackars barn.
Jag tillhör ju då småförälderskategorin :)
Tycker inte att små minivarelser ska med överallt. När man beslutar sig för att bli förälder- få det stora privilegiumet att få barn - då får man räkna med att ställa sig själv-sitt ego- på standby ett tag. Livet där ute finns ju kvar, men inte den första tiden med det lilla miraklet..Självklart för mig(i och för sig fick vi tre men hade haft den inställningen ändå) men inte för andra uppenbart.
Ibland tackar man högre makter att man inte har barn eller ser hur vissa föräldrar beter sej! ;)
Allt för den portionen! nami
För det första så tycker jag nu att det räcker med bilder på hav och vackert väder. Den kvoten är fylld nu. JAG VET ATT DU HAR ETT HIMLA SKÖNT SOMMARVÄDER OCH INTE HAR LÅNGT TILL HAVET. Men tänk på mig då...här drar just en höststorm in och hav finns inte på denna karta.
Det där med småbarnen...kan bara säga att I agree!!
Den sura gula gubben på fotot är en keramiksak som en kompis har gjort. Tyckte bara han kunde få vara med på fotot.
Skrivpuff: http://skrivpuff.blogspot.com/
Visste du inte att barn är den nya accessoaren... Istället för en liten vovve... Stod faktiskt i aftonbladet tror jag för någon vecka sen.
Jodå, den där nageln ramlar av med jämna mellanrum :) Pappa mår bättre tack. han får nog komma hem i morgon verkar det som. Skönt :)
Sjukt det där med bebisar som ska vara med överallt. Jag håller med dig. Man hinner gör allt ändå, men behöver inte göra det just när bebben är pytteliten.
Små små barn brukar må bäst i lugn och ro så jag håller med dig
Jag borde ha lagt till en del smileys i min kommentar här ovan, för att du ska förstå att jag skriver med ett leende på läpparna, men jag tror att du har den humorn så att du förstår...
Jag har också undrat.. tycker det är hopplöst att bara åka till stan och bli påkörd av barnvagnar eller hindrad av mammor med trendiga barnvagnar som blockerar ingången till varuhuset för de ska prata..
Jag håller nog oxå på att bli gammal!
Kram Marie
Du är klockren,det är katastrof med dessa föräldrar. Såg ett exempel för något år sedan på Ullared. En stackars unge liggandes typ 2 timmar med ytteroverall i ett varhus. Varmt satan och ungen gallskriker hela tiden. Jag kunde inte vara tyst,sa till den blåsta mamman att -Hallå , du din bebis kokar. Dom SKA inte vara med överallt.
Håller med kloka du.
Min arb.kamrat som blev farmor för 3 veckor sedan berättade att hennes barnbarn var med på Wey out West i Göteborg förra veckan + en konsert i en kyrka. Bebisen hade haft hörselskydd men gillade dem inte. Den var alltså två veckor gammal! Jag trodde att det var för att föräldrarna själva är musiker som de tog ungen med sig men det kanske är en trend? Bebisarna har blivit en accessoar. Jag reagerar på när bebisar i tjocka overaller ligger nedstoppade i åkpåsar inne på köpcentrum. Fatta hur varmt det måste vara!!!
Men håller med! Fast..jag är ingen rock´nroll morsa heller, ses nog som allmänt tråkig. På festivalen i somras fanns det tivoli - många går dit med sina 1-åringar men jag ser ingen anledning att ta dit småttingar som bara blir förrvirrade av allt.
Tycker det kommer bli nog mkt att ta henne till sthlm. Igen.
Jag håller med jag med. Jag är fortfarande så med Tjut som blir 3 i november. Ska vi ut och göra nåt så tänker jag att han har det bättre hemma eller hos mormor.
Allt för många ser sina bebisar som coola accessoarer, det är fruktansvärt.
Jag håller med.
Barnen behöver inte bli en bromskloss, men de måste absolut inte med överallt i tid och otid. Inte när de är nyfödda och spädisar i alla fall. Nästan så jag får en känsla av att bebisar numera är en cool pryl som "alla måste ha".
Om du läser Magdas inlägg för nån dag sedan (?) så ser du bra åsikter i det där. Helt förkastligt tycker jag att släpa med dom överallt.
Tänk vad förståndig fru Venus är!!!!! Jag håller fullständigt med DIG!
God Natt kramen fråb mig.
Som jag minns så fanns en inriktning "förr" att de fem första åren formar ett barns liv och det är en klar fördel med lugn och ro......Hade jag varit liten och förstått och kunnat välja så hade jag stannat hemma och sussat...
Nu vill jag snart se ditt hår! Jag tror det är fint, nånting säger mig det!
Kram, en stor en och regnblöt och ganska stormig!
Jag tror en en viss del hänger samman med att förstagångsföräldrarna är äldre nuförtiden. De har skaffat sig ett liv och vanor som barnlösa som de inte vill ge upp för att de får barn. Det ska liksom både ätas upp och has kakor kvar. De har hunnit bli lite mer egoister.
Håller med! Man får helt enkelt se till barnet bästa och strunta i att vara ego. Små barn ska inte behöva vara med överallt.
Det är liksom det nya. Att man ska fortsätta leva sitt gamla vanliga liv fast man fått barn. Typ.
Det är vad jag tror iaf. Fast vad vet jag? Jag är ju bara en sketen betéendevetare! ;)
Små bebisar ska vara hemma. Samma sak gäller nyblivna föräldrar. Lugn och ro behöver bägge parter för att kunna bli en familj.
Jag håller med. Det går så fort den där tiden.
Skönt att det finns någon till som har reagerat på det och vågar säga det högt! ;-)
Åsa
Tycker som du!
Jag har varit hemma de första månaderna, upp till ett halvår, och bara myst med alla mina. Givetvis har vi varit hos kompisar och så, men inte ute "i svängen". Bara onödigt i mitt tycke!
Jag tycker som du att den tiden är så kort och det första halvåret åtminstone ska barnet helst inte vara på sådana festivaler. De mår ju inte bra av det, de utvecklas ju hela tiden. Det jag uppfattar hos många unga föräldrar är att de behandlar barnet som en "pryl" som ska släpas med överallt. Jag tänker också på smittorisken för barnet. Men jag är gammalmodig som du, *fniss*. Igår genomlevde jag en plågsam b ussresa, dels alla dessa mobiler som pep stup i varten. Och barn som var relativt stora 5-6 tilläts att skrika rätt ut. Varför säger inte föräldrarna till dem?
nog gnällt från mig
kramen
Skicka en kommentar