Singelmamman hade ett intressant inlägg om vänner och bloggvänner. Folk i ens omgivning verkar tycka att bloggvänner inte är på riktigt, och hur vågar man träffa dom på riktigt sen? Det kan ju vara vem som helst, nån skum typ som kan göra dig illa eller lura dig på pengar! Hemska saker. Visst. Säkert. Inte alls!
I min lilla värld, nu tar jag bara det som jag känner i min lilla värld, så fastnar man först för en viss blogg. Man gillar det man läser, tycker att människan som skriver och kanske lämnar kommentarer hos dig verkar sympatisk. Med tiden märker man att man gillar samma saker, har samma humor och värderingar. Man synkar helt enkelt. Speciellt bra känns det när man "duger", blir uppskattad fast personen in den andra ändan inte vet vad du heter på riktigt, hur du ser ut, vad du har för jobb eller utbildning, om du är fattig som en kyrkråtta eller Bill Gates arvtagare. Som Shamrock sa, man lär känna bloggvännerna baklänges!
Och vad är det för fel på det? Jag har haft förmånen att träffa sju stycken av mina bloggvänner på riktigt, och jag hoppas verkligen att det blir fler! Jag har träffat tjejer i olika åldrar och det har omgående varit så lättsamt, roligt och tryggt! För vi känner ju redan varandra! Inte en sekund har jag varit rädd eller orolig. Har jag haft den känslan så har den kommit redan på det stadiet där man läst kommentarer och inlägg, och då sticker man inte fram näsan och vill träffas.
Jag har träffat vänner som har samma humor som jag, vi kan prata om musik, filmer och böcker för att vi är på samma våglängd just där. Vi kan prata barn, politik och händelser i världen för vi har samma värderingar. Varför skulle inte det vara riktiga vänner bara för att man fått kontakt via en blogg? Nä, jag är glad över de vänner jag har omkring mig "på riktigt", men jag är också otroligt glad över alla vänner jag har haft förmånen att få under detta år, ni har berikat mitt liv något så otroligt! Vad tycker ni? Är vi riktiga vänner, oavsett om vi träffats ännu eller inte?
25 kommentarer:
Och de som träffar sin partner via internet är de inte ihop på riktigt?
Vänskap definierar man själv. Om jag tycker att någon är min vän så är det ju så oavsett hur man mötts eller hur man håller kontakten. För övrigt lär man känna bloggvänner på ett annat sätt än IRL. Blogg är vardagsbeskrivningar, tankar, känslor, direkt. IRL ska man först prata om vädret ett antal gånger innan vänskap kan uppstå..
Ni har så rätt,man lär känna varandra djupare än "på jobbet". Här är tryggare äkthet tycker jag personligen. Och min syster tex har träffat sin man på nätet,och dom är världens lyckligaste. Jag tror verkligen denna världens vänskap är jättebra. Som sagt man lär känna varandra på insidan innan man dömer utsidan. Och om insidan redan upplevs vacker så spelar ju utsidan inte längre någon roll.Ja hoppas innerligt att jag får möjlighet att träffa många av er därute;)
Jag har träffat en, som jag inte kände förrut.
Förresten är jag rätt så ny här hos dig, HEJ, kanske man ska skriva först då.
I alla fall, en av mina bloggvänner har jag träffat IRL, som jag inte kände sen förrut då, och det gick bra, fast jag är lite byg inför träffar, tänk, om de inte gillar mig? och sånt, jag är ju bara jag....
Fast spännande är det :)
Jag gillar dig! Vill av din vän!//kram
Det är så skönt att lära känna någon för vem eller vad den är, inte hur den ser ut eller har för klädstil eller så! Det är så himla lätt att döma någon utifrån ytan! I alla fall gör jag lätt det.
Jag har träffat några stycken bloggvänner irl och det är ju hur kul som helst!
:-) Kram vännen!
man träffer folk överallt...även via bloggar.och bloggvänner kanske blir av dom bästa vännerna då man blir känd med varann för hur man är/skriver/uttrycker seg...inte för hur man ser ut,klär seg,sminkar seg eller luktar :))
Bloggvänner är väl underbart!!
Önskar jag hade träffat fler bara...
På bloggen visar jag det jag själv vill visa. Ingen dömer mig efter vad jag heter, var jag bor, vad jag jobbar med, hur jag klär mig eller vad jag säger. Det är så skönt och "avklätt" att blogga. Som Tant Grön skriver så slipper man prata väder. Självklart är du min riktiga vän! Du och jag har träffats men jag tycker att man kan kalla sig vänner även om man inte har träffats. Jag trodde att jag var ensam om att vara som jag är men genom bloggen har jag upptäckt att vi är många som är på samma våglängd och det är så härligt!
Klart de är riktiga vänner!
Jag har också bekanta som rycker på axlarna när jag pratar om mina vänner som jag lärt känna via datorns bloggar eller forum. Trots att vi träffats irl är de liksom inte riktiga, tycker bekantingarna. Samma bekanta tycker däremot det var helt ok med de brevvänner de hade i sin ungdom, som dom åkte till och träffade och blev vadå... jo vänner med. ;0)
Jag är glad för mina bloggvänner som berikar mitt liv så mycket!
Jag tycker nog det, att det är vänner. Riktiga människor bakom bloggar som bjuder på sina liv.
Personligen har jag "bara" träffat en person via blogg och det var hur roligt som helst:D
Klart det är riktiga vänner! Jag vill träffa flera, flera till och träffa dig och alla andra igen! Underbara männiksor är vad vi är :)
Jag håller mig dig helt. Jag har inte träffat nån från bloggvärlden, ännu. Men jag hoppas att jag en dag får chansen till att göra det.
Det känns som att dom som läser min blogg ibland känner mig bättre än vissa av mina vänner som inte läser den.
Kram!
Jag är inte på riktigt!
En liten Mållgan.
Vips! Nu trycker jag på skicka kommentar och sen är jag borta.
Men säg det inte till någon...jag har träffat sååå många underbara vänner genom nätet.
Å det tänker jag banne mig fortsätta med!!!
Jag tycker också att det är fantastiskt att lära känna mänskor genom det de skriver och att utseendet och andra yttre saker inte har någon betydelse då.
Min kommentar försvann, så nu blir det en kort: Livsnjutarens kommentar säger allt. Bloggvänner är riktiga vänner!
Självklart är det vänner. Riktiga och viktiga vänner. Man lär känna varandra på ett annat sätt och jag tycker att man känner väldigt väl vilka man kommer att funka bra med även IRL. Hittills har det stämt. Hoppas jag får träffa dig IRL snart också!
Precis. Exakt.
Man lär känna varandra utan alla yttre attribut och då är det ju människan man lär känna, jag tycker det är helt fantastiskt alltihopa. Det finns inga etiketter som syns och man uppfattas för den man är och uppfattar andra för vad dom är, det är avskalat och människan kommer i första rummet. Länge leve bloggkamraterna!
Den affären, Hans Mikaels, klara jag nästan inte av att se bilderna på......är precis allt snyggt där?? Oj oj oj oj......
Kram kram kram
Fru Venus, klart att vi alla är vänner! har väl ingen betydelse hur var när.....Hoppas att jag får träffa någon "live".....
Vänskap är en högst nödvändig del av livet, för utan vänner skulle ingen vilja leva, vilka andra tillgångar han/hon ägde.
Stor varm kram från din vän.
Den vänskap jag känner härigenom ger så mycket glädje, och man mår bra när man får vara ibland härliga vänner, som här....
Man "lär känna" varandra,utan det yttre,och det inre, är det viktigaste......
KRAMAR Cia:)
Ser faktiskt ingen kvalitetsskillnad. Vänner är bra!
Det finns både vänner och bekanta i bloggvärlden. Vilka som är vänner eller inte vänner upptäckte jag när jag fick svårigheter på min förra blogg och blev tvungen att byta. En del var väldigt stöttande, andra inte och det fanns dom som bara pös iväg! Det är i bloggvärlden precis som IRL!
Innan bloggen hängde jag på ett föräldraforum och lärde känna fyra tjejer spridda över landet som idag är mina bästa vänner. De känner mig bättre än någon annan (vi mailar nästan dagligen).
Det är fantastiskt att träffa folk via bloggar. Jag tror dock att folk blir förvånade över att jag inte är lika jävla bitter och neggig som jag ibland kan va på min blogg. :-D
Här har du defenitivt en vän :)
Skicka en kommentar