För nån dag sedan läste jag om barn hos Malla, om hur fort de växer upp. Och så är det ju, vad hände liksom på vägen?
För några år sedan hade man tjejerna i famnen och drog på dom röda strumpbyxor med mumintroll på. Idag får man ett sms där det står: "Kan du köpa hem hudfärgade strumpbyxor i storlek 36? Tack!
För inte så länge sen ordnade man barnkalas med Nalle Puh eller tågtårta, och alla kompisar från dagis var bjudna. Idag vill de äta middag med några nära vänner. Utan föräldrar närvarande.
En tid i livet var mamma bäst i världen och de ville alltid vara med mamma. Idag fattar man ingenting, frågar för mycket och de vill vara ifred!?
När de var små fick man köpa deras kläder, små, söta färgglada klänningar. Idag skickar man med pengar när de ska köpa jeans så låga att bara en knapp räcker och svarta toppar, svarta linnen och svarta huvtröjor.
Vad hände med åren där emellan?
8 kommentarer:
Vilken fin present du fick! Och röd! Det är inte utan att Mannen uppfattat din favoritfärg!
Och barnen.....snart flyttar dom hemifrån och så får dom barn och du blir mormor....höhöhööö.....
Nä, det dröjer nog ett tag!
Kram
...och tänk när man fick klä dom i likadana outfits utan protester, som om det skulle hända nu liksom... ;D
Snygg telefon du fick :D
Kram
Åren springer fort fort förbi oss! Tonårstiden måste ju vara värst för en förälder...att man inte "behövs" så mkt, men förhoppningsvis går det bara ett par år så är man väldigt betydelsefull igen :)
Fin mobil du fick och grattis!
Ja du, det går så fort så de åren ... minns jag ej!
:)
Ja tiden det går allt för snabbt ibland. Gäller att njuta av nuet.
Att leva här och nu är viktigt!
Själv tycker jag nog bättre om tonårstiden på gott och ont. Men visst skulle jag önska att jag kände att jag behövdes lika mycket nu som förr. Jag bara gissar att det är så. Kram
Fast efter revolten o avståndstagandet i tonåren så kommer det tillbaka. Min äldsta vill fortfarande kramas, prata om allvarliga ting eller bara gojja. Våra ungar kommer alltid att vara våra ungar även när de har kråksparkar runt ögonen.
Från början är man Kapten på skutan och i slutet får man vara glad om man får skrubba däcket.
Och det är ju rasande bra! För handen på hjärtat, vem vill ha en osjälvständig unge resten av livet?
Skicka en kommentar