Det var inte riktigt det jag beställde...

Jag beställde ju en dröm där den nya, mörka snyggingen från Lyxfällan skulle ha den ena huvudrollen (jag hade ju naturligtvis den andra), och jag räknade faktiskt med att vakna med ett leende på läpparna i morse.

Jag drömde inte om honom. Nä, jag drömde att jag satt inlåst i en glasbur i Harrods tesalong och tittade på alla runt omkring mig som satt och åt nybakade scones och chokladbakelser. Ju mer dom åt, desto tjockare blev jag och till slut sprack glasburen. Två ambulansförare(?) kom med en bår för att bära bort mig, men när de lyfte upp båren föll jag igenom båren och ända ner till våningen under. Där pågick den allra första olympiaden, ni vet när bara män var med och de idrottade nakna. Men när jag gick bort för att titta på de atletiska grekerna som skulle kasta med kulorna kula, ja då kom mannen och blåste i en visselpipa. Fast det var ingen visselpipa, det var mobilen, klockan var 05.50. Varför tar det alltid slut när det är som bäst?