Idag när jag låg under täcket funderade jag på det. Nu har jag ingen som helst kontakt med mina tonårsvänner, vi bor ju inte ens i samma land mer, men vi hade en klassträff för fem år sedan. Då var det tjugofem år sedan vi gick ut nian, i juni 1980, och det var dags att träffas igen. Jag såg fram emot det, även om jag var lite orolig för hur både de och jag kanske hade förändrats. Nå, alla var sig lika, och hon som hade blivit farmor såg yngst ut och var sig mest lik, ha ha! Men mest spanade jag in killarna. Vad annars?
Jag var småkär i tre stycken under mitt sista år i grundskolan. Föremålen växlade lite beroende på vilket hårschampo de använt just den dagen (äppeldoftande eller Konsums blåvita), om de hade Levi´s 501:or eller B&W jeans. I alla fulla fall "testkörde" jag två av dom. Nu ville jag se hur de såg ut idag.
De båda hade inte förändrats ett dugg, tvärtom, jag förstod exakt varför jag
Undrar vad de tänkte om mig? Tjugofem år och tjugo kilo senare. Tackade de Gud för att de hann undan då och att jag inte orkade springa efter nu? Vem vet. Men kul var det :-) Alltså på klassträffen, inte 1979 - 1980 ;-) Jo, då också...
17 kommentarer:
*fniss*
Men menar du att du minns namnen på killarna?! Hihi, nog tror jag du luras lite med namnlistan... Klassträffar har jag aldrig förstått mig, men jag är ju nästan noll nostalgisk, så jag har aldrig gått på nån.
Och jag tror nog att killarna/männen avundades din man nu, att du inte var ledig, för du är ju en förtjusande kvinna!
Hulda
Jag kommer ihåg ALLA namn på mina klasskamrater + alla snyggingar i skolan ;-)
Ha hahh vad rolig du är! Inte illa att minnas namnen..det gör nog jag med, fast jag är skitgammal! På snygga då bara förstås...Karina
Ja det är ju så sant, vi har inte haft någon återträff. Men man ser ju en dela av dom på stan ibland. Och vissa har jag hittat på facebook. En del skulle jag nog inte känna igen alls.och som du säger skulle nog inte en del känna igen mig heller. Från att ha varit ett benrangel då och rund nu;)Läskigt då man ser vissa det verkligen gått utför för. Sorgligt.
Haha, vilken rolig träff :D
Om de hade sett ut då som de ser ut nu så hade vi nog inte ens funderat på att ha sex med dem. ;)
Fru Venus, jag tror att "pojkarna" tänkte: Fan...att jag inte stötte på den snygga Qvinnan. Kramen från mig.
Jag minns inget i princip från min barndom. Jag skäms.
Men så har jag läst att det tyder på en lycklig barndom. Jag nöjer mig med det! *s*
Jag är beredd att hålla med Knasterfaster. Undantaget den killen, en granne, som fortfarande är väldigt stilig.
hihi. smaken kan onekligen förändras under tiden. min kille i nian kan jag inte en prata högt om. ;-)
Ja, du milde, jag törs inte ens tänka på det!
Killarna i min klass....hohoooho....näääeee!
Visst är det märkligt ! Det man tyckte var supersnyggt och sött kan så här i efterhand bara lämna ett enda stort ? efter sig. Och ibland inte *blink*
Ville bara komma in och säga hej, de verkar som någon gett mig den där konstiga sjukdomen oxå...fan!!!
Oj vilka hemska minnen du framkallar!
Jag har sett snyggingen i klassen nu över 20 år senare, det var skönt att se att åldern tagit ut sin rätt... även på honom
Haha ja... jag träffade ett gammalt ex på stan en gång. Det enda jag kunde tänka på var hans enorma... ja. Just det. :-D
Hahaha, provkörde inga klasskompskillar, gillade äldre boys så det innebär att dessa är en bit över 50....nej, vill verkligen inte träffa dem, vill leva kvar i minnet av rejält hårsvall, 6pack o spänstig kondition ;)
Skicka en kommentar