Egentligen är jag bara rädd för en sak, men samtidigt så många. Mina barn, det får aldrig hända mina barn något, på något sätt. Aldrig. Allt annat tror jag att jag fixar. Vad är ni rädda för?
Jag har samma rädsla - mina tjejer är mitt allt. Men samtidigt vet jag att jag har handlingsberedskap för vad som än kommer i deras liv - jag finns där om de vill ha min hjälp och stöd. Själv har jag inte haft detta från min mor och det har gjort så ont så många gånger. Kan börja tjuta bara jag tänker på det...
Det ska/kan/vill jag i alla fall ge mina döttrar. Tryggheten att de är aldrig behöver vara ensamma om de inte vill - vad som än händer finns jag där.
Min största rädsla ska jag skriva om till dig på ett mail någon dag. Det är för jobbigt och för nära och för svårt för att skrivas offentligt. Men kännas vid den, det måste jag.
Venus du härliga. Jag är så rädd för samma sak som du: barnen betyder allt och det får inte hända de något. Jag är en kvinna som icke hade gener att bli hönsmamma men på något sätt så blev jag av den värsta sorten t.o.m! Kram på dig.Ha en fin fjärde advent.
Aldrig, aldrig att det får hända mina barn nånting!! Åh bara jag nuddar vid den tanken blir jag skiträdd. Se´n lever jag ständigt med en stor, stor rädsla, men som (precis som Fru Gårman här ovan skriver) är för svårt och för nära för att läggas ut offentligt. Ha en skön helg! Kram
Jag har samma rädsla som du. Barnen.När jag var yngre var jag otroligt rädd för ormar. Vore jag du skulle jag våndas över kombinationen julgran och talibanTotsie. Tur att vi inte firar hemma i år, så jag behöver inte vara rädd för att kattungen leker tarzan i granen.
Jag håller med dig, det är barnen man tänker på. Allt annat känns som att man skulle kunna överleva. Fast å andra sidan överlevde mina föräldrar förlusten av sin son (min bror var 16 när han dog) så det går, även om det är överjävligt...
Rädd, nej, jag är inte rädd för någonting. Låter det förmätet? Men jag har mött mina värsta rädslor o överlevt så jag vet att det inte är någon ide att vara rädd. Bättre att leva idag, nu, här o ignorera de tärande rädslor som knackar på o vill komma in.
13 kommentarer:
Jag har samma rädsla - mina tjejer är mitt allt. Men samtidigt vet jag att jag har handlingsberedskap för vad som än kommer i deras liv - jag finns där om de vill ha min hjälp och stöd. Själv har jag inte haft detta från min mor och det har gjort så ont så många gånger. Kan börja tjuta bara jag tänker på det...
Det ska/kan/vill jag i alla fall ge mina döttrar. Tryggheten att de är aldrig behöver vara ensamma om de inte vill - vad som än händer finns jag där.
Min största rädsla ska jag skriva om till dig på ett mail någon dag. Det är för jobbigt och för nära och för svårt för att skrivas offentligt. Men kännas vid den, det måste jag.
Att det skall hända mina barn något först och främst. Sedan är jag skiträdd för åska, fästingar och navlar.
Venus du härliga. Jag är så rädd för samma sak som du: barnen betyder allt och det får inte hända de något. Jag är en kvinna som icke hade gener att bli hönsmamma men på något sätt så blev jag av den värsta sorten t.o.m!
Kram på dig.Ha en fin fjärde advent.
Aldrig, aldrig att det får hända mina barn nånting!! Åh bara jag nuddar vid den tanken blir jag skiträdd. Se´n lever jag ständigt med en stor, stor rädsla, men som (precis som Fru Gårman här ovan skriver) är för svårt och för nära för att läggas ut offentligt.
Ha en skön helg!
Kram
Barnen! Att det händer dem eller övriga familjen något! Blir kall bara av tanken! Det är nog alla mammors största rädsla tror jag!
Jag har samma rädsla som du. Barnen.När jag var yngre var jag otroligt rädd för ormar. Vore jag du skulle jag våndas över kombinationen julgran och talibanTotsie. Tur att vi inte firar hemma i år, så jag behöver inte vara rädd för att kattungen leker tarzan i granen.
Jag håller med dig, det är barnen man tänker på. Allt annat känns som att man skulle kunna överleva. Fast å andra sidan överlevde mina föräldrar förlusten av sin son (min bror var 16 när han dog) så det går, även om det är överjävligt...
Som förhoppningsvis ALLA som är föräldrar svarar: Att det händer mina barn något hemskt!
Och visst finns det mer...
Jag är rädd för att ramla tillbaka i de destruktiva liv jag levde.
Att det ska hända mina nära och kära något.
Och sedan har jag en fruktansvär rädsla för daggmaskar...
Ha en toppenkväll!
Kram fina vännen
Jag är nog rädd för lite allt möjligt, som cancer, krig och så mina barns väl och ve :D
Rädd, nej, jag är inte rädd för någonting. Låter det förmätet? Men jag har mött mina värsta rädslor o överlevt så jag vet att det inte är någon ide att vara rädd. Bättre att leva idag, nu, här o ignorera de tärande rädslor som knackar på o vill komma in.
Skicka en kommentar