100 bra saker med Mariehamn och Åland

7. Frisörsalonger. Ni kan inte ana vad det finns frissor på Åland, och främst då i Mariehamn. Jag räknar i gula sidorna i telefonkatalogen och ser att vi på 27000 invånare har fyrtioåtta (48) frisörsalonger på Åland, och då tror inte jag att alla som finns ute i skärgården är medräknade. Så, vill du bli fin i håret så slipper du alltid till någonstans. Då kan man ju undra varför jag ser ut som jag gör i håret? Jag minns när jag jobbade vägg i vägg med en frissa, då kom det damer från Sverige och fick håret permanentat här i Mariehamn för det var så mycket billigare än i Sverige! Våra frissor är också jätteduktiga på att åka på kurser runt om i världen för att förkovra sig. Det tycker jag är bra, även om jag själv aldrig vågar mig på en ny frisyr. Eller en frisyr överhuvudtaget.

Ähum...

En liten finsk vinterdikt fast det snart är vår.

"VINTERDIKT"

av Pekka Hirkyloniemi


Satan! Det är kallt!



SLUT

Börja blogga 2 Rädsla

Vet ni vad jag är mest rädd för? Reaktionerna som säger/viskar/pekar/utstrålar "Du kan väl inte skriva, du har ju ett dåligt betalt skitjobb!" Människor blir placerade i olika fack, åtminstone här på Åland. Är du skolad och jobbar på ex. en bank, då är du smart. Har du "alltid" spelat teater och stått på scen, även som amatör, då är du konstnärlig. Jobbar du med hantverk/konst eller liknande då är du kreativ och speciell (även om "konstverken" ser ut som skit). Ingen annan, om man inte är nyinflyttad, ska komma in på andras områden.

Har du en gång hamnat i sådana fack som städjobb, kassa i matbutik, renhållningsarbetare, dagmamma eller vid ett monteringsband på en fabrik, så ska du passa dig för att kliva in på någon annans område. Sen spelar det ingen roll om städerskan målar jättefina akvareller eller om sopgubben skriver vacker poesi, för de hör inte till det facket!

Jag har skrivit en novell om det här, "I mitt fack", som finns på författarsajten ett nytt kapitel som ni hittar under mina kontaktuppgifter. Klicka er gärna in där och ta er en titt.

Det som känns så bra med bloggandet är ni, mina besökare/läsare, som utan att veta vem jag är eller vad jag jobbar med, tar mig för vad jag är. Inte för hur jag ser ut eller vad jag jobbar med eller vad jag har för utbildning. Nån gång när ni har lust hoppas jag att ni tar er tid och läser nån rad i min roman "2,7" som finns på samma sajt. Jag hoppas i så fall att ni är ärliga i era kommentarer om den blivande romanen. Kanske det inte är någon idé at fortsätta?

Agneta, stort och smått, skriver att man inte ska vara för öppen. Det har hon säkert rätt i, jag är själv lite rädd för det. Men ni som hälsar på varje dag och kommenterar, er känner jag mig trygg med :-). Gafflan skriver att man vill vara anonym för att slippa eventuellt skitsnack - vilket säkert dyker upp om man blir "känd"- och det är också det som skrämmer mig om man skriver öppet. Kanske jag fixar det nån dag, men jag vill skydda mina barn och min familj.

En dag önskar jag att jag vågar ta av mig förklädet jag har på jobbet, visa mina bilringar, lyfta på hakan, titta folk i ögonen och säga: "Jag har skrivit en bok, en rolig bok, och den är publicerad".

Börja blogga

Läste ett intressant inlägg hos Osloskånskan om hur hon började blogga, och nu skulle jag vilja veta hur det kom sig att just ni började och hur länge ni har hållit på. Skriver ni annat också? Publicerade? Hur många är och vill vara anonyma och varför? Nu är jag nyfiken :-)

Jag började blogga sista dagarna i december och i ett par veckor hade jag nog bara Stjärnkraft soml läsare :-) Det var hon som övertalade mig att börja då hon gillade det jag skrev i min påbörjade roman, och det var även hon som hjälpte mig att komma igång och fixade min banner. Utan hennes hjälp har jag nog fortfarande inte fått ändan ur vagnen. Jag vill vara anonym på grund av två anledningar; Åland är ett litet ställe och det är ibland en nackdel. Jag vill inte att mina barn ska behöva höra vad deras tokiga morsa skriver. Den andra anledningen är mitt relativt dåliga självförtroende som spökar efter många jobbiga saker i livet. Händer det nåt så kan jag backa undan i smyg och slicka mina sår i min ensamhet. Därför skriver jag min roman under annat namn också, "Anna Virta". Feg? Jag? Det bjuder jag på!

Jösses vilket lopp!

Som jag trodde, regnet ställde till det redan i den första kurvan efter start. Fyra bilar var ute ur leken ganska snart och Alonso snurrade och blev ståendes ett tag (hihi, rena rama skadeglädjen) Vettel ledde tills det var drygt tio varv kvar och sen hände det når med bilen igen! Snacka den killen har otur. Den förste ryssen genom tiderna inom F1, Petrov, körde upp sig tio placeringar redan på första varvet, snyggt gjort! Massa gjorde också en riktig super start. Sen började hetsporrarna leka Allan ballan vilket resulterade i fler bilar borta och tabbar som resulterade i att man blev omkörd. Button gjorde ett smart drag och bytte till torrdäck två varv före alla andra och kunde sen gå i mål som etta, följd av Kubica (en av mina favoriter) och sen Massa som trea. Idag var det ett riktigt bra och spännande lopp (om man bortser från Heikki Kovalainen...).

Det regnar i Australien

Och det betyder att det kommer att bli en riktig soppa på banan idag, vad som helst kan hända, vem som helst kan vinna. "Skomakarn" har varit bra på regnvåta banor, vi får se om han kan ännu, eller om nykomlingarna slirar bort hela loppet!

God regnig morgon på er!