Nej, det är ingen krock-kudde, inte heller fejkmagen som Bree i Desperata hemmafruar hade i ett antal avsnitt. Det är jag i mina vita, blanka småstrosor (ja, det går upp till naveln) och mina smal-jeans. Dom som jag hade när jag träffade mannen för drygt fyra år sedan (hur är han kvar hos mig ännu?), alltså 30 kilo sedan. Okey, om ni har skrattat, gråtit eller spytt färdigt nu så tar vi nästa:
Det här är mina stor-jeans med tillhörande attiraljer. Dom var lagom för ganska exakt två år sedan, blev till och med insydda några centimeter i midjan. En kort stund alltså, sen var det dags för saxen igen. Vad inbillar jag mig egentligen? Kommer jag i smal-jeansen igen, som är (var) mitt mål, så har det ju gått femtioelva år, och då ska man bergis ha rymddräkter på sig! *helvetes-satans-jävla-skit*
Och nej, jag åt inte chokladen idag. Jag skickade den till två av er.
31 kommentarer:
Du vet i alla fall var du har dina kilon. Du har smala ben! Mina kilon är utspridda över hela kroppen och jag har väldigt feta lår och vader.
Förtrösta! jag har varit där du är och nu knäpper jag nästan smaljeansen. Det går!
Vad duktig du är som inte åt chokladen. Självklart ska vi komma i våra smaljeans! Det kanske tar ett tag men nog ska vi klämma in oss i dem
"Nä nu djävlar!!"ska du tänka..."nu kan det bara bli bättre"...men ta detlångsamt och ha tålamod, det har ändå tagit 4 år att skapa denna mage ;-)
Bofink, eller äpple, kallas det.
Men helt alvarligt. Det klart att du måste göra något och just NU är en perfekt tid. Lång tid till mathelger. Påsken är först i slutet av april och tills dess har mycket hänt med din vikt. Tänk att du skall väga runt 75-80 till midsommar. Det är helt realistiskt. Då du, är du värsta pinglan.
Nu får du bara inte ge upp.
Kom igen!
Jag skrattar inte.
Vet du VARFÖR du äter för mycket?
Det är lika viktigt att veta som HUR du ska äta i framtiden.
Har du gjort det till din viktigaste prioritering eller skjuter du det på morgondagen och i så fall varför?
Och viktigt; har du kollat dina sköldskörtelvärden?
Du vet väl att man aldrig ska prova för små kläder, man ska prova för stora kläder ;) nä jag skrattar inte heller, det är jobbigt att ha för många kilon.Det allra bästa är ju att röra sig, alla vet det. MEN det svåra är att starta. jag är fruktansvärt svårstartad som du säkert förstått. Du kommer att lyckas och jag håller tummarna
KRAM
Läste du mitt inlägg om när jag var på vattengympa i går? Om att jag ombads dra in magen trots att jag gjorde det? Jag äter knappt godis men jag älskar bröd, helst vit. Mycket tror jag är orsakat ändå av avsaknad av motion. Hur gör du? För om du har en stor mage (om bilden inte är fejkad) så vill jag säga som jag sa till min pappa: vill ha kvar dig på jorden många, många år! Det är som att sluta röka: det är jätte svårt men till sist går det! Att gå ner drastiskt är inte bra, men lite i taget.
Kram
Det kallas mod att lägga ut såna där bilder.
Det är jobbigt att komma igång *veeeet* men hang in there!!
Vin, choklad och mat kan vi njuta av resten av våra liv när vi kämpat några fjuttiga månader av våra liv.
Nej, Fru Venus...Här skrattas inte!
Drar jag på mej mina smal-jeans så ser jag precis likadan ut!
Och flera väninnor har precis samma dilemma.
Så många som 5 i min bekantskapskrets har nu opererat sig (Gastrit by pass) och andra kör LCHF och pulver och fan vet allt.
I skrivande stund lipar jag nära på för att jag står nu och ska steka köttfärs...och inte få koka pasta till???????? *nästan en tår kom det här nu*
Men jäklar...det MÅSTE gå!
Och det lär väl inte bli helt smärtfritt och utan en hel massa gnäll.
Så jag dök i grönsakslådan och på min diskbänk ligger det nu sallad, lök, tomater, paprika och jag håller på att koka 6 ägg.....
Och är hungrig som en varg!!!!
Neeeeejjj!!! Vi ska INTE skratta åt varandra.
Min fetma sitter också mest på buken, men benen har klarat sej hyfsat...och dom säger ju (tröstens ord här!!) att det är lättare att göra sig av med.
Och choklad äter jag ibland. 86 % : ig....ska jag försöka hålla mej till.
För utan choklad dör jag nog...)):
Kämpa på nu och kräv maken på ett löp-band!
(promenadband)
Då har man det nära till hands och slipper klä sej så speciellt när man vill motionera.
Hemma i långkalsongerna går alldeles utmärkt!
Pöss på pannan och byt nu jeans!
Elda upp dom där på bilden för tusan.
NÄR vi är så smala så att dessa storlekar passar igen så får våra Gubbar förära oss med varsitt par nya, tycker jag!
Styrkekram!
Jenny
Skrattar absolut inte...sen jag slutade röka och blev sjukskriven för två år sedan har jag gått upp 20....blääää...gillas inte!
Vad bra att du inte åt chokladen!
Kram/caja
Du är fan i mig en av mina idoler. Inga knussel. Du är du. Fortsätt vara det Fina du! Med eller utan kilon. Jag tycker om dig!
Klart att jag inte skrattar!
Tänk att det kan vara så svårt att INTE göra en sak - typ äta. Men du har ju tagit första steget och vi kommer att heja på dej och inte fördöma dej när du "syndar" men stötta och heja på igen för att du ska fortsätta. Kolla som sagt dina värden hos en läkare.
Lycka till och kram!
Jag tycker du är strong som visar bilderna, det tyder på att du är en stark människa. Och starka människor lyckas så småningom med det de föresatt sig. Tro på dig själv.
Jag skrattar inte!!!! Mitt löfte att gå ner i vikt har just flugit sin kos, jag äter just nu choklad!!!!Nä jag äter inte jag frossar!!!
kram
Det här kommer du att klara!
Jag känner mig ganska så säker på det. (och jag brukar veta vad jag pratar om, du vet, jag är ju fröken! *s*)
Du är så jäkla bra.
Även med mage.
Betvivla inte det!
Kram
Du får ursäkta mig, men med det fotot,kan det ju inte bli annat än ett gapskratt,nästan på pricken som jag hade det på den tiden då jag använde jeans.Slut med det, aldrig mer, då ser man ännu bredare ut om baken.Jeans är en arbetsbyxa.Tål slitage.Efter jag slutat jobba,blev det jeansförbud i min garderob, ska man behöva ligga för att dra upp blixtlåset, sen reser man på sig och då spricker det isär.Nej tacka vet jag bred resår i "midjan".
Vi tar det lilla lugna,inte jäkta på, en dag i taget.De två första kilona gick fort, men nu står det still.
Du får låtsas som jag att Du är allergisk mot allt Du inte får äta.Det lättar.
Kram Mi
Du är en underbar kvinna och modig. Att lägga ut sådana bilder är all heder. Jag skall heja på dig så du får bort lite. Glöm inte att i din viktresa unna dig saker då och då med GOTT samvete. Annars orkar du inte.
Stor kram
Vet du vad...att plocka fram för små kläder och prova när man slåss med vikten...är du dum?! Lägg omedelbart bort de där jävla brallorna!!! Prova ett par bekväma byxor som du normalt har nu för tiden..hur är det? Sitter de inte liiite löst i midjan?
Kära Venus! Modiga människa som blottar kropp och själ på detta sätt. Men du måste ju för faen ta detta med bantningen stegvis. Om du inte ger upp så kommer du i brallornsa igen, men lägg bort dem nu. Självplågeri hjälper inte ett skit. Puss.
Älskar din sarkastiska humor mitt i eländet! Det går ju inte annat än att skratta åt ditt inlägg.. Det går att läsa genom raderna att du är en person full av jävlaranamma när det väl gäller.. Jag tvivlar inte på att du kommer att klara det!Kram Malin
Venus, jag tror att både du och jag får ta det sakta, det är nåt i livet vi måste komma till rätta med, jag tror att både du och jag tröstäter, vi måste skärpa oss, äta lite mindre hela tiden och försöka röra oss mer, det finns liksom inga genvägar. Så fort vi känner oss mätta slutar vi äta och så ska vi inte vara rädda för mellanmål, hälsosamma sådana och inget, INGET småätande och så måste vi besegra sötsuget, det går verkligen, det gör det, det tar bara några dagar så är det väck.
Nu försöker vi båda två tycker jag, och sen kommer jag och badar hos dig och vi får alla Ålänningar att häpna över oss. Tummis!
p.s. det är ju inte nyttigt heller.....d.s.
Här skrattas inte alls! Du visar ju precis som det är och det vi alla kämpar med! Åh ja man låter det gå alldeles för långt. Äta måste man och tråkigt blir det och sedan får man passa sig mest hela tiden. Mina 12 kilon har fasen inte varit lätta att bli av med och dom sista fem är jäääääääävligt efterhängsna. Jag kommer aldrig att komma i mina jeans som jag hade efter sista graviditeten när jag vägde 63 kg men det är inte det jag stävar efter heller utan jag vill bara att min egen självbild ska överensstämma något sånär med den människan som finns i mitt huvud och där har jag ju inte 15-20 kg extra Gafflan. Det tar tid att gå ner i vikt och låt det ta tid, jag tror det blir hållbart då och att kilonen inte kommer tillbaka.
Fru Venus jag tycker om dig precic som du är med eller utan 30 kg +!! Jag gillar dig jättemycket. Jag önskar att jag hade ditt mod att våga visa min fina volangmage med extra fluff.
Stor pöss i pannan och bamsekramar
*gapskrattar*
FAN, vad du är tuff!!
Jag vågar inte ens se mig själv i spegeln snart...
Varm kram och här är det också en hel jäkla drös kilon som ska bort...hur nu det ska gå till:-)
Kärlek till dig och så tar vi väl en semla till och så börjar vi.
På måndag.
Eller så.
Du er tøff!! Det skal litt mot til for å legge ut slike bilder. Jeg ler (skratter), fordi jeg kjenner meg sjøl igjen:-) Du kommer til å klare dette!
Spis ren mat: rent kjøtt, masse grønnsaker, mindre frukt, kutt saus (sos, sås??) og drikk mye vann.
Disse rådene fikk jeg for en del år siden, og gikk ned. (Det var en lege som ga meg rådene). - Jeg gikk ned, men har syndet stort, så kiloen er her nå. Skal begynne på igjen.
Kanskje damene/jentene her skal sette en felles belønning? Feire kiloenes bortgang med ei langhelg i november?
Lykke til fruen! - Dette klarer du!
Klem fra Gro
-en ting til: kjøp deg multi vitamin piller når du skal slanke deg. (Med vitaminer og mineraler, så kroppen får det den trenger).
Gro
Bara du inte drar 30 kg till på fyra år så!
Jag varken skrattar eller gråter!
Jag stödjer och följer dig i din viktresa men det är tyvärr inte gjort på en kvart...
Men jag hejar på hela vägen!
Kramar♥
___
Jag tar tag i bloggplats-utmaningen imorgon :)
Så där ser jag också ut i ett par jeans jag hade på mig för 2 år sedan, så jag skrattar verkligen inte åt vare sig dig eller fotona!
Men jag är inte lika modig som du. Jag vill inte ens se mig själv i spegeln... och vet inte riktigt om jag har kraft att ta mig ur den onda cirkeln?!
Kram på dig raring!
Kära fru V!!! Du är helt himla underbar, så är det bara! Om jag kan, så kan du! Mitt midjeomfång minskar i långsam takt med mkt slit (träning) och genom att avstå från choklad. Det går bättre än förväntan! Jag hejar på dig massvis!!! Kram på dig!
Gumman - jag vet precis hur det känns. Och framför allt känslan:
- Hur fan kunde jag låta det gå så långt!
Tänk om jag tagit tag i vikten när det bara var tio kilo?! Eller bara fem för mycket?!
Men såna tankar hjälper inte ett jävla dugg.
Bra att du skippade chokladen.
Min modiga, underbara vän. Du fixar det här!
Det beror ju tack och lov inte på några yttre omständigheter. Det har inte med pengar att göra SKÖNT - Det har inte med vädret att göra SKÖNT - Det har egentligen inte heller med tid att göra SKÖNT. Eller att du inte är tillräckligt lång, eller bor på nåt visst ställe, eller... ja, du fattar.
Och det är en otroligt kraft! Om du vill så kan du. Du kan ändra det här -oavsett allt runt omkring dig! Om du bestämmer dig för det - så blir det så! Det är en jättekraft som du ska ha med dig, och fyllas av!
Visst man halkar av nån gång - fine. Upp igen - och fortsätt.
För det du vill - så kan det bli!!
Vänliga hälsningar från amatörterapeuten Nica :)
Kramar dig hårt!
(och peppar mig själv - lika mycket som jag peppar dig. Jag VET ju att det går!)
Skicka en kommentar