Tur att dom inte är utrotade!

Jag menar dom som är vänliga, omtänksamma och snälla mot människor dom inte ens känner! Jag fick ett mail för en tid sedan. På norska. Grejt, tänkte jag då. Men jag förstod, det mesta i alla fall, och hon verkade jätterar. I alla fall berättade hon att hon hade en skritt-teller som hon inte använde, ville jag ha den? Jomen visst, gratis är gott, dessutom ville jag verkligen veta vad en skritt-teller vad för något. Jag vet att ni moderna människor skulle ha googlat det, men hur kul är det - egentligen? Nä, bättre att vänta på ett överraskningspaket :-)

Någon dag senare hörde hon av sig igen, hon hade läst att jag fick fast någon av mina jackor och skulle frysa traktordäcket av mig i Budapest, så, ville jag ha en svart jacka? Jomen visst! Är månne denna människa utskickad av en mindre noggrann Gud eller av en mer vänligt sinnad Djävul? Hur snäll kan man vara?

Idag har jag hämtat paket på posten. Dyrt som fan. Hennes porto alltså. Varför har inte bloggmänniskor reducerat pris på posten? "J", Totsie och jag öppnade. Läste brev, skrattade hela månadens skrattransom när jag läste upp brevet. Vi tror att vi förstått allt, men vi är säkra på att allt är vänligt och trevligt. Den här låg i fickan på jackan:

En stegräknare! Men håll med, visst låter skritt-teller bättre! Nu ska jag klura ut hur den fungerar, och framför allt börja gå. Den ska också med till Budapest, precis som jackan. Den svarta jackan/kappan/duffeln är för tillfället i tvättmaskinen. Fick en varning om att den kan lukta lite hund och med tanke på Totsies reaktion så stämmer det :-) Annars passar den perfekt kan jag tala om, och just nu struntar jag i att jag inte får äta choklad eller mellanmålsmacka, att det är snorhalt ute och snöar igen, för jag har fått ett underbart brev och paket av Gro i Norge! Tack, tack, tack du underbara människa!