torsdag 10 februari 2011
Jag avundas människor med framtidstro.
Själv funderar jag alldeles för mycket på det som varit och undrar vad fan det var som hände? Som igår minns jag tankarna om hur jag ville och tänkte att mitt liv skulle bli. Alla planer och alla drömmar. Det enda som slagit in är mina två barn, men inte i den konstellationen jag trodde då. Fast, när man tänker på alternativet (leva med barnens far) är det bra så här, mycket bra. Varför sätter jag tid på att tänka tillbaka? Varför ser jag inget positivt i framtiden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
En gemensam bloggvän (Madlar) skrev till mig på Facebook :"Se inte bakåt, blicka framåt" när jag hade en sådan dipp. Gillar de orden! /L8
Jag var likadan förut, hade redan framtiden utstakad så som den "skulle" va...nu sitter jag här med en sambo som har två nästan vuxna barn och jag har ändrat min syn totalt. Jag vill inte längre ha barn och jag har insett att jag Är lycklig med en äldre man. (det tog lääänge att inse att jag verkligen mådde bra och var lycklig (eftersom det inte var hur min "livsplan" såg ut, helt annan sits. Men så länge man är lycklig och har ett bra liv så ska man strunta i alla "så ska det vara" och istället bara leva och må bra.
Långt inlägg...Kram
Man kan inte förändra det som varit utan det är framtiden man ska blicka mot. Att göra val som känns bra nu i stället, gamla val och händelser kan man inte göra något åt. Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Se framåt bästaste Venusen.
Massa varma kramar
Inget har i stort gått som jag hade tänkt ut om mitt liv, men för hur många tror du får uppleva att livet ligger utstakat såsom man hade drömt om. Nej, livet är för värdefullt för att slösas bort på att fundera över vad som gick fel eller galet. Jag tar med mig mina felval jag gjort i livet som en lärdom och väljer att tänka positivt och leta guldkornen i det liv jag fick.
Tack vännen för kortet och ha nu en bra dag utan tankar bakåt.
Varm kram från mig.
Det är svårt det där. Man vill inte tänka på gammalt skit men ändå lyder inte hjärnan. Kan bara säga som de andra har sagt, FÖRSÖK att se framåt i stället :)
Jag är tvärtom. Vad gjorde jag igår? Spelar roll? Det är ju gjort och inget jag kan ändra på.
Framtiden däremot. Den kan du påverka. Med positiva tankar och mål. Vill du, kan du.
Du är bra Venus!
Hur vill du ha din framtid då?
Fått jobba hårt med mitt psyke för att alltid försöka fokusera framåt....aldrig bakåt. Självklart ska man ta kunskap o erfarenhet av det som skett men det är viktigt att inte låsa sig, stanna kvar. Reflektera o gå vidare. Om jag skulle grubbla skulle jag troligen inte orka leva. För med så mycket sorg o elände i bagaget kanske jag skulle ha svårt att finna glädje o viljan att fortsätta. Nu har jag medvetet valt att ta del av nuet. Framtiden tänker jag inte så mycket på. Vi kan knalldö imorgom o vad synd om vi då missar idag. Stor, varm kram från madlar.
Mycket vanligt fenomen det där.
Och vi jobbar mycket med "att livet inte blev som man tänkt sig" sorgbearbetningen.
Ha nu en bra dag!
Vem lever det man drömt om som ung?
Inte många. Det blir för det mesta helt annorlunda.
Kloka människor med livserfarenhet säger saker som "man lär sig av sina misstag" eller "allt ont för något gott med sig". Det är svårt att förstå vad de menar.
Men det betyder nog att man ska ägna mindre tid åt att ångra saker man redan ha gjort och istället lära av det och ändra sitt liv till det man vill göra. Typ.
Jag hade också drömmar som ung. Mitt liv blev väl ungefär tvärtom. Men nu har jag livserfarenhet nog för att leva upp till de nya drömmarna!
Sluta inte drömma!
Upp med hakan!
Kram Elle
Tror egentlighen alla har stunder i livet så man måste stanna upp och gå igenom vad som har hänt. Själv ändrade jag hela mitt synsätt när jag blev sjuk. Innan dess funderade jag på hur det blev som det blev men nu bara lever jag! Många kramisar!
Du är inte ensam.
Min framtidstro har börjat att komma tillbaka men nu innefattar den inte så mycket konkreta mål utan mer om att få balans i vardagen...
Hur det kommer gå med rent praktiska saker som arbete, renorvering av hus etc..är fortfarande luddiga och mindre viktiga...Lusten och orken att bygga upp dom förhoppningarna har liksom slocknat med åren som gått pga av min då oupptäckta sjukdom.
Jag har dock slutat med att grubbla på allt som kunde varit eftersom jag nu vet under vilka förutsättningar jag kan utgå ifrån.
Tankar!
Dom är ju bara just de: Tankar.
Jag tror att man gör olika val i livet utifrån den situation man för tillfället befinner sig. Ibland blir det bättre val,ibland blir det sämre, men man har alltid ett val.
Olyckor och sjukdomar är ju däremot inget som man väljer och heller inte kan råda över ändå är de en orättvis del av livet.
Men det är fortfarande möjligt att göra val utifrån den situation man befinner sig i...Så gott man kan och beroende på vad man har i "sin ryggsäck".
Hmm, så präktig jag lät nu *ler* men det är de Tankar som jag har och det är ju bara just det;
Tankar.
Kram Milla..
Hmm, nu skrev jag visst ett helt inlägg, skratt.
Du hade inte varit den du är om ditt liv inte blivit vad det blev. Klok och erfaren ♥ ♥ ♥ Jag själv har "reviderat" mina drömmar gånger flera och anpassat dem till verkligheten. Fan, jag ville både bli flygvärdinna och obducent - jag blev sjuksköterska och om jag ska vara riktigt morbid så blev jag den som ser till att resan till obducenten blir så bra som möjligt. Snacka om anpassning... Usch hoppas inte någon tog illa upp på min hemska humor!?!
Hm. Ja. Jag vet inte varför det är så. Att bara blicka framåt är inte heller bra. Det gör jag och det blir liksom lite svårt att reflektera och ta med sig det som varit när man redan är långt borta från det.
Det finns något bra och dåligt med båda. En balans kanske vore det allra bästa? :-)
KRAM!!!
Framtiden är spännande för man vet ju inget om den. Det går att fantisera hur mycket som helst. Tex att man blir oljemiljonär, bli berömd för något, får en kropp som alla avundas, bor i ett vackert slott, eller... Ja vad som helst.
Tack o lov för drömmar :D
Många beslut och handlingar man gjort kan man ju i efterhand tycka var dåliga, att man borde gjort annorlunda. Jag har kommit fram till att jag inte kan hålla på att tänka bakåt och undra hur det skulle ha varit om...eller om inte.
De beslut och handlingar som lett mej fram till vad och var jag är nu har jag tagit i mån av de tankar, känslor, fakta och möjligheter jag hade då. Blev det fel?? Ja kanske men då måste jag ju förlåta mej själv! Jag gjorde vad jag ansåg bäst/rätt med de förutsättningar jag hade då.
Förlåt ditt tidigare jag! Säg att du förstår...
Släpp det det vännen, låt det inte ta energi en gång till ♥
Kramen :)
Jag tror att alla, vissa perioder i sina liv, har sådana funderingar.
Om det hjälper att säga det så går det över.
Framtidstron återvänder och man ser ljust på livet, ler mot omgivningen och inser att man egentligen har det förbaskat bra...
Men vägen dit kan ibland vara lång.
Och krokig...
Keep on walking.
Du kommer fram snart det är jag säker på <3
Det är ganska naturligt att du tänker så mycket på det som varit, just nu. Du är ju mitt uppe i en stor förändring. Du har tagit tag i din vikt som du vill göra något åt. Du har fattat ett beslut om att skriva klart din första bok. (För hur fan ska du annars hinna med bok 2, 3, 4 och 5?) Alltid när jag genomgår förändringar kommer tankarna på; hur skulle det sett ut om jag redan då gjort detta val? Det enda jag kan säga är att jag ångrar inte en sekund de val jag gjort. När jag nu kan se vad det fört med sig. Visst finns det val som inte var de bästa, men de valen och alla andra val har format mig till den jag är idag. Och just nu är jag nöjd med det. Hoppas du ska kunna se allt bra du har, men framförallt hur bra du själv är. Kram!
Jag har tur, jag minns knappt vad jag gjorde för en timme sen! Skämt åsido, visst kan man tänka tillbaka och fundera hur det kunde blivit, men samtidigt är det viktigt att inte fastna i det. Man kan inte förändra det som hänt, men man kan förändra hur man förhåller sig till det!
KRAM!
Skicka en kommentar