En timme på motorvägen och genom hela Stockholm; Fru Venus version och Mannens version

Fru Venus: Då både hörnsoffa och kök skulle hämtas i Sverigelandet åkte vi iväg med två bilar, min röda fara och Mannen i en lånad skåpbil. Tanken var att jag skulle köra efter Mannen då jag inte hittar överhuvudtaget när vi kommit förbi avfarten till Kista/Barkarby/mamma. Det sket sig tvärt. Tull och polis var på G i hamnen, Mannen fick köra förbi men jag hamnade att blåsa *suck*. När jag kom ut på motorvägen var han halvvägs till Täby, vilket var helt okey då jag hittar dit och lite längre fram på vägen. Men när skulle han upptäcka att jag inte var bakom? På dom där Essingegrejerna? Alltså, full sula. Jag körde om 48 bilar i snö-salt-vattenslaskigt före innan jag var ikapp honom. Och han fortsatte att dra på, noll koll på om jag hann med eller hade utrymme att komma efter när han brakade iväg. När vi närmade oss storstaden kom han på att "just ja, den var den här avfarten" och gjorde en sväng à la polisfilm från åttiotalet, och inte bara en gång. Gissa om jag skrek pratade för mig själv där i min bil. Dags för soffan. Nemas problemas sa Mannen, han hade ju GPS. Då kan man ju fråga sig varför vi backade ut från var och vart annan liten gata när vi skulle hämta soffan? Stup i kvarten vinkade han att jag skulle backa, det var nästa gata! GPS - kiss my ass! Väl framme steg han ut ur bilen, leende med kepsen så sned och med minen hos en sexåring som vunnit sitt första lådbilsrace. Och då skulle vi till Kungens jävla kurva ännu... Om han står och viftar åttor med snorren ikväll när vi ska gå och lägga oss ska jag ge GPS:en åt honom, han kan ta en körare med henne.


Mannen: Jag körde först av färjan och var först ut på motorvägen så det var bara att ge järnet, först av alla. Ingen som skvätte upp saltblask på min vindruta inte! Köra, köra, köra, hoppsan, var det där vi skulle ta av? Ok, jag hinner! Nu är det bäst jag börjar lyssna på GPS:en lite noggrannare, här har jag aldrig kört tidigare. Var är fru V då? Ah, där är en röd bil. Är det hennes? Hmm...hon kommer nog. Ah, där är det! Nej, där! Inte det, men där då? Ja, där är det! Nästan, tror det är nästa. Nu är vi på rätt, vad enkelt det var, det går ännu bättre ut till IKEA sen. Men gud vad hon ser sur ut. Och vad skitig bilen är, inte en spegel eller ruta är ren, hur har hon kört egentligen? "Hej gull, gick allt bra?"  Jösses, den där blicken fick kulorna att krympa. Skulle hon mot förmodan få nåt för sig ikväll när vi gått och lagt oss ska jag kyla ner henne med brandsläckaren. För säkerhets skull.