Hoppsan hejsan!

Det gjorde ont, jag skrek, hulkade, grät, förbannade, bad till Gud och Djävulen själv, men jag har en ny rumpa! Annars är jag rödgråten, snornäsig och helt slut i kroppen, men jag har en ny rumpa. Jag skulle kunna dansa lambada ner till bussen, kanske till och med springa och steppdansa ner till centrum och sen dansa en Mary Poppins uppe-i-bergen-variant ner till hamnen? Om resten av kroppen har fixat det vill säga. Men rumpestumpen är på G igen. Nu håller vi tummarna för att den är det även när lokalbedövningen har släppt, men det brukar den. Hör ni, solen skiner och jag funderar på att gå via Fazer´s och ta en bakelse sallad innan jag går ner till hamnen för hemfärd. Eller så kanske jag ska titta (bara titta Mannen) på lite skor!?