"Man har väl rätt att ändra sig!"

"Jag tyckte inte att det där med operation lät någe vidare, det lät riktigt farligt faktiskt, så jag har funderat en hel del här i natt/tidig morgon. Mojsat lite med Matte har jag också gjort. Slickat henne i ansiktet, sovit över hennes hals eller nacke, sovit mot hennes mjuka mage och passat på att trampa lite med klorna. Jag har pratat ganska mycket med henne också, bitit henne i näsan och så. Zorra kom vid sex tiden i morse och frågade om det var okey att vi störde henne så tidigt på morgonen? Visst, sa jag, hon gillar ju oss mest i hela världen. Nå, kanske inte riktigt mest i hela världen, för bäst det var så rusade hon upp ur sängen och sa: "Nog är det väl själva fan att man inte kan få sova färdigt om inte ni får mat!" Det var mest riktat till Zorra som började putta ner grejer från skrivbordet, men i alla fall. Hon stegade iväg till köket och gav Zorra mat och sen gav hon även lite till mig, men bara lite, för hon räknade med Zorra ändå skulle äta upp dom precis som hon gjort i en liten vecka nu. Men jag åt dom själv! Som sagt, det där med operation....

Vi kan säga som så att Matte kom av sig lite. Sen väckte hon resten av huset. Alla blev glada. Jag kan tala om att dom brukar inte vara så glada när jag äter allt som finns framme. Nån timme senare bjöd de på lite gott igen, ost och skinka, men jag ville inte ha. Ett par gurkbitar åt jag, för det är det bästa jag vet.

Ja, sen blev jag körd till veterinären - igen. När hon fick veta vad jag gjort så ruskade hon på huvudet och sa att jag var knäpp!? Hon ville inte skära i mig ifall jag skulle börja bete mig som katter igen, utan ingrepp. Så jag åkte hem igen, men kanylen kvar på benet. Ifall att. Vi får se, jag har inte bestämt mig ännu. Ska fundera. Men nu vill jag mojsa med Matte och hjälpa henne med "jobbet" vid datorn. Ett soligt mjau från mig då".