När löst inte är löst utan slörp.

Jaha, då var vi här igen då, invalidstiftelsen Orton. Tidigare var detta ett sjukhus för krigsveteraner (ni vet väl att Finland deltagit i flera krig?) men nu är det för alla veteraner människor med krämpor. Min doktor har hälsat på mig, vi har röntgat och kollat om vi han ska bedöva på samma ställe som sist och nej, jag blir inte klubbad sövd denna gång heller utan måste vara vid medvetande. Skit skit skit. Jag är då inlagd på smärtpolikliniken och arselavdelningen. Undrar om det finns en depressionsklinik med en fettoavdelning? Det är nämligen där jag borde ligga springa runt.

Då solen sken och det var lagom med folk i denna fina stad betade jag av ett par butiker. Titta är gratis. Okey, ett par skor blev det, men inte åt mig. På Lindex däremot hittade jag något där jag var beredd att lätta lite på börsen. En röd (he he) nästan knälång tunika i viskos som var härligt lös, ledig och mycket snygg. Slet åt mig en "L" och knatade glad i hågen in i provrummet. Det måste ha varit fel storlekslapp i nacken på den där lös-lösa tunikan. Den sa nämligen slörp där på mitten, och då menar jag slörp-slörp. Precis mitt på var det till och med en liten glipa mellan knapparna!? Jag såg ut som en röd val. Och då åt jag bara en ytte-pytte liten bit prinsesstårta till champagnefrukosten. Jag tog faktiskt ett foto där i provhytten som jag tänkte visa er, men sen kom jag på, varför skulle jag förstöra även er dag? Fy fan säger jag bara. Jag behöver en övervakare. Nån frivillig?