tisdag 26 april 2011

En tung vecka...


Även förra året hade jag semester sist veckan i april. Tillbringade den ute på stugan med Tuffs. Minns ni, jag fick hämta ner henne från taket varje morgon vid fem - sex tiden då hon inte kom ner(?) och jag fick göra det naken då jag i samma veva tappat bort mitt nattlinne. Vi hade en speciell vecka där ute Tuffs och jag. Tuffs blev överkörd den andra september förra året. Jag saknar och sörjer henne alla dagar, men speciellt mycket just nu. Denna lilla skönhet med så ljust gröna ögon har en speciell plats i mitt hjärta.

Tuffs på sängen i stugan

17 kommentarer:

Ulrika sa...

Hon var en fin katt som fick ett lyckligt liv. Tur du har en kisse som fyller dina dagar så du inte sitter ensam.

Jag saknar också Allis, hon var också en speciell katt, men när det som hände hände så var det ju för det bästa vi tog bort henne.
Jag har aldrig förlorat en katt pga olycka så jag vet inte hur det skulle kännas. Hemskt förstås, ingen förvarning och pang..

Tur att Tootsie kan dämpa sorgen, inte som surrogat för den andra katten men som ett eget yrväder ;)

Hjördis fyller då våra dagar med skratt, bus, gos och vrål (jag vrålar när hon blir för tokig och ränner sönder huset)

Kram♥

Milla sa...

Det är sorgligt att förlora sina små hjärtan men med fina minnen finns de liksom ändå kvar.
Kram

Helena sa...

Vilken fin kisse. Saknaden lämnar en aldrig, men man lär sej leva med det. Vardagen fortsätter och man har sina minnen. Kramar

Snäckskalsdalen. sa...

Jag minns Tuffs och Tuffs öde och din förtvivlan för det är ju så att man känner igen det så väldigt väl.....det är hemskt.
Kramar fr mig

Livsnjutaren sa...

Ja märkligt vad vissa djur kan fastna i våra hjärtan. Ska alltid minnas den dagen jag avlivade min svarta Grand Danois tik. Trodde jag grät ut hela hjärnan. Kände hennes steg bakom mig länge.

livet på landet sa...

Så fin, förstår att du saknar henne. Kattolyckor vill man vara förutan i livet.
Ha det så gott i goovädret!
Helena

Lippe sa...

När vi begravde en av våra katter var yngsta sonen ungefär 11 år och frågade mej om katter kom till himlen och om det i så fall var samma himmel som vi kommmer till. Jag svarade att det trodde jag. Då vänder han sig mot mig och ler genom tårarna och säger:- Tänk när vi dött och kommit till himmlen, vad många djur vi kommer ha runt fötterna!!
Men visst saknar man dom! Varje katt har något som ingen annan kan ha!
Kram

Anonym sa...

Det är hemsk att mista en kär vän, som ett djur faktiskt är. Men minnena finns alltid kvar. Som tur är...

Renée sa...

Den dagen min älskade Gibson inte finns mer är dagen då en bit av mitt hjärta går sönder... Att man kan älska ett djur så mycket... KRAM

Anonym sa...

tro mej,jag vet hur de känns.....fy satan va de gör oooont!!!

Rigmor sa...

Det är fruktansvärt att förlora ett djur, ingen kan förstå det som inte själv haft djur!! När vi fick avliva hunden trodde jag att jag skulle dö av sorg, det tog lång tid innan jag slutade känna den där kalla nosen på morgonen när han ville ut...fy sjutton säger jag!!
Stor VARM kram till dej!

Lisbeth sa...

Så vacker. När jag hör dig berätta så fint om din kisse saknar jag min Tigger. Han är också i katthimlen
Ha en bra kväll

Tant Grön sa...

Kram.

Gafflan sa...

Jag har mailat dig.
Kram

S sa...

Ja, det är tungt att förlora sina djurvänner. Faktiskt betydligt tyngre än vad man kan tro...

kram

Sus sa...

Det är största anledningen till att vi aldrig mer ska ha djur, förutom fiskar.
Jag har gråtit floder ikväll över Minstingens hund. Och han är ju i största grad levande. Han får det skitbra nu, men när det gäller djur är det så svårt...

Ann-Britt sa...

..ja, alla dessa kissänglar' som vi kattvänner minns...Aldrig glömmer vi dem, och vem vet, kanske träffar vi dem igen på ' andra sidan'..