H

H som i högstadiet.

Mina högstadieår minns jag med glädje och saknad. Jag gick högstadiet i Rinkeby i Stockholm under sjuttiotalets tre sista år. Vi hade roligt, jag gillade skolan och vi hade en skitkul lägervecka i Dalarna och i nian en oförglömlig skolresa till antikens Grekland under en dryg vecka.

Idag slutar min yngsta sjuan och min äldsta slutar nian. Grundskolan och högstadiet med betygskrav för vidare studier är avklarad för "L":s del. Systemet, som för snart nio år sedan tog henne från mig släpper henne idag med toppbetyg och ett och annat stipendium har vi hört viskas om. Ingen av oss känner någon oro över beskedet som kommer i mitten på juni och som talar om ifall hon sluppit in till sitt förstahands val, vi vet att hon gör det.

Idag splittras en klass som blev sammanslagen för tre år sedan. En klass som varit spretig, ganska elak, ofokuserad och haft både mobbare och mobbningsoffer. Både "L" och jag är glada att den här tiden är över, men jag sörjer att hon inte har samma minnen som jag har över mina högstadieår. Glada, vemodiga och positiva minnen. Men som hon sa, "det kan bara bli bättre nu".

Ha en underbar sommardag, det ska jag ha där ute i solen! Visserligen med krokodiltårar under avslutningen och alla uppträdanden, stipendie-och betygsutdelning, men med en enorm stolthet i mitt hjärta. Japp, jag är en blödig lipsill :-)