U som i Ulrik.
Ni vet Ulrik i stora luren. I badrummet. Alltså skithusstolen. Man brukar ju ropa på Ulrik i den när man inte mår så bra. Har jag hört. Jag mår sällan och aldrig dåligt på det sättet nämligen. Magsjuk är jag mycket sällan och är jag det så sköter nödutgången det bekymret då jag har så svårt för att kräkas. Och bakus smällus har jag aldrig haft, vilket är märkligt. Märkligt för att jag gärna blandar rött, vitt, bubbel och färgglada drinkar med minst tre-fyra olika sorters ingredienser i, mums! Så Ulrik och jag pratas sällan vid. Hurdant förhållande har du till Ulrik?
12 kommentarer:
Ulrik gjorde slut med mig för flera år sen i samband med dryckesvaror. Eller så ändrade jag helt enkelt dryckesvanor. Jag vet inte. Men de få gånger jag druckit mer än ett eller två glas efter det har han fortsatt lysa med sin frånvaro, så han har nog gjort slut. På riktigt.
Men annars kan han nog besöka mig en så där var tredje år eller kanske ännu mer sällan.
God morgon förresten! :) ♥
Jag kan tyvärr ropa på honom ibland. Drabbas av och till av illamående och då är det kört. Men det går över lika fort.
God morgon.
Jag ropar aldrig Ulrik!
Skulle jag bli magsjuk låter jag det mullra på andra ställen. Vad ropar man då...?
Jag är emetofob så jag ropar ALDRIG. Skulle katastrofen inträffa vilket är extremt ovanligt (läs: "aldrig sker") så håller jag igen tills det kommer "nödutgången". Storkonsument av vitpepparkorn och Bifolac - året om! Alltså... jag kan inte/vill inte/vågar inte. Så han kan hålla sig borta. Tack o lov tillhör jag inte mag-folket utan öron-näsa-hals-folket! Suck vad det här blev jobbigt nu då!
Jag DÖR när Ulrik är på besök! Sällan, sällan, kan inte ens komma ihåg jag bjudit in honom på eget bevåg. Om jag är sjuk och måste så är jag varje gång övertygad om att slutet är kommet!
Även om det känns som om jag måste så vinner jag alltid över Ulrik.
Varken bakrus-Ulrik eller magsjuk-Ulrik är en nära vän!
Ropar på den jäveln högst vartannat år om än så ofta...
Jag trivs bäst med att vara ensam på toaletten :D
Kram
Ulrik och jag är bästisar... jag föddes med omogen magmun... så från födsel och ohejdad vana hänger vi ihop som ler och långhalm... bakis blir jag... magsjuk blir jag... alltid med samma nordliga utgång... det är lika bra att inte vara rädd för det... trevligt samtalsämne en tisdagmorgon såhär måste jag säga! =) ha en bra dag!
Ulrik/Ulrika/Ulken ropas det på väldigt sällan, inte ens vid bakrus fast det är nära ibland.
För övrigt ropas det på "älgen" i vår bekanskapskrets, "uuuäääälllg"...typ.
Kram
Ulrik och jag är icke kompatibla. Ulrik kan dra något gammalt över sig. Sticka och brinna. Vika hädan. Försvinna ur min åsyn. Ah, tror du förstår att vi inte är vänner..
Och vaddå aldrig bakis? Måste vara den Åländska luften annars är du ju omänsklig!
*tisdagskram* :)
Ulrik dejtar jag då migränen tar till sina värsta attacker...han är då nästan en välkommen njutning mitt i all smärta? =/ ?
Däremot är Ulrik inte så rolig då han kommer på hastiga besök och kastar sig upp helt utan förvarning.Hoppas du får en dag som kastar Ulrik åt fanders i fall han dyker upp.
Kram
Skicka en kommentar