tisdag 14 juni 2011
Visst....
Då äldsta tillbringar så mycket tid hos sin pojkvän och hans familj tyckte jag att det var dags att presentera mig för modern i familjen och kolla att det var okey att äldsta nästan bor där. Till svar fick jag att "L" var så välkommen, hon var så trevlig, rar, förståndig, mogen och ordningsam. Visst....har ni sett hennes rum?, tänkte jag fråga, men det gjorde jag inte. Blir hon långvarig där så kommer nog sanningen att slå dom som en vattenmelon i skallen, förr eller senare. Men förståndig och mogen är hon, brås nog på sin mor *harkel*.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
De har en förmåga att bara visa sina dåliga sidor hemma
De visar den fina sidan när de är borta vet du!
- jeg tror du har gjort en kjempejobb som mor, og at de oppfører seg eksemplarisk når de er på besøk.
Jag brukar också få höra att barnen är så vänliga, sociala, hjälpsamma osv...
Fast det är nog bättre att de visar den goda sidan när de är borta än tvärtom!
Ha en skön dag!
Kram Elle
Vilka flaschbacks jag får av dina tonårsinlägg. Var bara tvungen att tipsa min nu 21-åriga dotter om din blogg :)
hej!!!
oj!!!
vilken härlig blogg :)
här måste jag börja hänga...
snygga färger, härlig humor.
me like.
kram från dalsland//
Hahaha, ja, det känns igen...
Ja, där ser du, du har jättefina flickor. Men du vet mammor och döttrar....men jag har sett dina unga damer och dom är helt enkelt helt förtjusande!
Har du sett att du har 179 följare nu?
Kramisar
Tänk om hon sagt: "vem pratar du om, min son har ingen flickvän" ;) Men skämt åsido, känner igen det där. Ens små raringar som beter sig som grävlingar kan faktiskt borsta tills sig när dom är hos främmande.
De visar alltid upp sin bästa sida då mamma inte är med ;-)
De brås nog på dig!
Ha det skönt i stugan. Kram
Det är lustigt det där ? Hur de genomgår någon slags förvandling på vägen mellan hemmet och tillvaron hos någon annan.
Där finns inga snäsiga kommentarer och alla kläder är prydligt upphängda , skor är uppställda på skohyllan och konversationen vid matbordet pågår utan en mobil fastklistrad vid örat.
Du har nog helt rätt. Hon brås på dig.
Tänk vad skönt det är att veta att man lyckats med barnuppfostran. . .i allafall hemma hos någon annan *ler*
Kram på dig
Men å så underbart, vad solt du ska känna dig ändå, det betyder ju att allt tjat inte varit förgäves vet du! :)
Skicka en kommentar