söndag 23 oktober 2011

Ikväll är det söndag kväll igen....

Jag borde kunna sova inatt, trött som jag är av både arbete och festrester i kroppen. Men. Det är en vecka sen, tjugo över tio på kvällen. Jag tror att söndag kvällar kommer att vara lite jobbiga en tid framöver, åtminstone kommer jag att försöka hålla mig vaken så länge det bara går. Undrar när man slutar lyssna efter eldljud? När man slutar inbilla sig att man hör ljudet av lågor lite överallt? När slutar man tycka att det luktar brandrök på nästan varje ställe man kommer till? När blir livet normalt igen?

7 kommentarer:

Chrissan sa...

Usch, din stackare! Jag skulle nog känna doften av brandrök 24/7 och aldrig våga sova.

Renée sa...

En jobbarkompis jag hade en gång blev av med precis ALLT hon ägde i en brand... Det tog flera år innan hon kunde höra ett utryckningsfordon utan att få hjärtklappning... Detta med att huset brinner ner är ju det som flest folk fasar över ska hända... SJälv är jag livrädd för att jag ska komma hem och katterna skulle vara innebrända. Ni hade nog en jäkla tur ändå...
KRAM i massor!

LillaTuss sa...

Det blir normalt igen... men annorlunda

Malde sa...

Kramar till dig, Vännen!

Caja: sa...

Det kan nog sitta i ett tag det där....

kram/c

Madlar sa...

Usch, det kommer nog att ta en tid innan vardagslunken infinner sig. Ett steg i taget <3

Lippe sa...

Det blir normalt men aldrig likadant men för den skull inte nödvändigtvis sämre.
Jag går brandkollen varje kväll. Kollar maskiner och apparateri bostaden och källaren, har aldrig något på standby, har ett bra brandlarm. Mer kan man inte göra.
Kramar ♥