Måndag hela kvällen eller När Män Har Ont.

Visst, det är otur, och lite klantighet, att slå skallen i den alltför låga garageporten när man bär in sommardäcken, men samma garagehål har varit lika lågt i runt fyrtio år.

Och visst var jag bekymrad över hans skalle och välmående, speciellt då han började må lite dåligt. Ryggläge i soffan, handen på pannan, tuggandes nikotintuggummi och med ett lidande uttryck i ansiktet började det manliga teaterstycket "Sjuk karl".

Jag vet att sådana där smällar tar ont som bara fan. Länge brukar det göra ont, men i egenskap av mamma och kvinna kör man ju på, eller hur!

När jag i min snoriga städiver fortsatte med att dammsuga, tvätta mattor i källaren, torka golv, bära ut återvinning och bära ut.......nej, inte bära ut, utan strö kompost ut över halva köket, ja då vilar han.

Då jag verkar ha ensamrätt på kompostpåsen blev den lite överfull när jag städade ur kylskåpet på gamla rester, vilket jag för övrigt också har ensamrätt på, så påsen höll ju inte utan botten for ur, men först när jag lyft upp den en bit så att innehållet i påsen kunde falla ner i hinken bakom där jag har rena disktrasor och alla flaskor med rengöringsmedel.

Behöver jag tala om hur jag lät? Nä, trodde inte det heller.
Kom den skallskadade Mannen till undsättning? Nej, "Halv åtta hos mig" hade ju börjat! Då gick det bra att slå upp dom medelhavsblågröna och lägga sig på sidan med fjärran i handen och ett nytt tuggummi i käften!

Nu är klockan kvart i tio. Jag är svettig, trött, andfådd, skitig, sur och gnällig med stripigt hår, stubb på benen och skägg mellan näsan och den nedre dubbelhakan. Nu väntar dusch, gå förbi soffan med onda ögat och sen sängen.

Då reser sig Mannen upp och säger försiktigt: "Vad fint det blev........."