fredag 23 december 2011

Traditioner i förändring.

Så länge jag kan minnas, och speciellt sen jag fick egna barn, har vi gjort samma sak kvällen innan julafton. Pyntat klart, lagat julskinkan, klätt granen och lagt klapparna under. Mumsat i oss första skivan skinka på nybakt hemvete, druckit glögg och sen sett på en film. På julaftonens morgon har de fått välja en julklapp var åt sig.

Inte i år. "L" ska åka hem till pojkvännens föräldrar efter sitt juljobb idag. Vara där med hans familj under kvällen och en stund imorgon. Känns snopet och lite ledsamt, men även barnen blir äldre och får egna liv.

Däremot kan jag glädjas åt att både Guldlock och pojkvän firar julafton med oss, kommer lagom till Kalle Anka :-) Första julen som vi är en extra familjemedlem, ska bli trevligt. Nu undrar jag om det är första julen pojkvännen lämnar sin familj på julafton? Hur känner hans mamma och pappa inför det? Ibland är det jobbigt när barnen glider närmare och närmare vuxenvärlden. En dag skapar även de egna traditioner. Sen, längre fram. Långt fram. Visst?

För att jag inte ska fundera allt för mycket på det ska vi gå på bio ikväll :-) Mannens idé, och det tar bara tre minuter att gå dit, blir riktigt lagom.

7 kommentarer:

Singelmamman sa...

Jag är inte mycket för traditioner. Det är tonåringarna som får bestämma. När de "försvinner" åt andra håll firar jag jul på nytt sätt.
Bio låter trevligt.

LillaTuss sa...

Även här blir det förändringar. Både sådana vi bestämt själva och sådana vi inte kan påverka.

Dotter och svärson kommer ikväll och har lite uppesittarkväll + julklappsutdelning. Dom ska slippa fara runt som skållade troll imorron som jag gjort hela livet... och hela dotterns liv. Sista gången jag firade traditionsenligt... på riktigt... var 1979 (året innan morfar gick bort). Sen blev det bråk i släkten som inte alls är ovanligt när arv ska fördelas. Därefter har det varit kringåkande varenda år. Icke detta år. Imorron ska jag bara lata mig och pussa på Iris. Öppna paket från ett par bloggisar och först på e.m. drar jag till min älskade Söstra Mi (barndomsvän) för julfirande. Den förändring jag inte kan påverka alls är att jag för första gången inte har min älskade pappa hos mig. Det blir tungt... men jag kommer att överleva det med.

Ulrika sa...

Tiderna förändras och det svåra är att följa med. Däremot lät ju det där med bio som en fin ny tradition. Fast det heter kanske inte tradition när det är något som inte börjat än?

Kram

Snäckskalsdalen. sa...

Huh, ja, nu börjar dom bli stora flickorna....och självständiga och allt och vi blir äldre och skröpligare...nej, nu ska jag inte vara sån, men vädret här gör att man blir lite nedstämd idag om jag uttrycker det milt.
Kramarna stora

Vero sa...

Ännu har jag mina barn hemma på julen om de inte är hos sin far vill säga. Men snart så, står inte på förrän de försvinner iväg på jularna. Tar den smällen då.

Ikväll blir det skinka och lite mer godis här också. Sen ska vi äta plankstek. Hihi... lyxar till lite idag minsann.

Ha det gott och GOD JUL!

Fru Gårman sa...

Ingenting är konstant. Inte ens summan av lasterna. På gott och ont!
Kram

Shamrock sa...

Ja du... själv är jag så traditionsbunden att jag kommer att tycka det är jättejobbigt när de inte firar jul hemma