Ja, vad gör man när man känner att allt, ingenting och det mesta bara jävlas och man känner att man varken orkar eller vill så mycket längre? Finns det ingen gräns i det här som kallas livet, en gräns som säger att nä, nu har hon fått tillräckligt av den jobbiga skopan?
Det är då, vid sådana tillfällen man blir överraskat glad över att en bloggvän ringer och erbjuder sin hjälp med något av alla problem. Andra hör av sig och erbjuder sig att julpynta bloggen. Dessa skratt värmer både hjärta och mage. Tur att dom finns.
11 kommentarer:
Jag tycker absolut att du har fått mer än tillräckligt av det jobbiga i livet. Nu bestämmer vi att det är nog. Ok!?
Kram
Det finns inte tillräckligt med fina ord för vad sådana vänner betyder. Du kan bara skatta dig lycklig. Tyvärr har även jag de tankar du dras med... "ska eländet aldrig ta slut?" Men det för det ju... så småningom. Vi får fortsätta peppa varandra.
Prosit-kram från förkyld Hulda
Det är som förgjort ibland. Men jag säger som Gafflan; vi bestämmer här och nu att vinden vänder! Kram
Kram till dig!
(och nu vill jag se bilder från det nya hemmet)
Nu måste även turen komma till dig.
Kram
Vänner är världens bästa uppfinning.
Du ser väl... som man sår, får man skörda! Bästa vänner är det bästa som finns och ÄR man en sådan, får man tillbaka på ett eller annat sätt!
Kram!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Livet går ju verkligen både upp och ner, men det är trevligt om det följer just den kurvan och inte bara pilar på neråt så mycket och så ofta.
Nu tycker jag du fått din dos.
Nu önskar jag att det vänder.
Kramarna stora
Hoppas det vänder, oftast gör det ju det när man minst anar det!
Kram på dig!
Jag både vill och vill inte att botten ska komma fort innan det vänder. Men jag har en bit kvar till botten, det vet jag.
Men jag hoppas att det blir bättre för dig, PRONTO!
Kramar
Vänd!
Nu fattar jag varför jag fick fler besökare helt plötsligt! :D
(Har ju tappat 2/3 sen jag slutade skriva 3 inlägg om dagen)
Skicka en kommentar