tisdag 7 februari 2012

Bok 1 - kap 5/3

"Då det redan klockan tio började kurra i min mage åt jag upp äpplet. Klockan elva hade jag knaprat i mig morötterna, så när det var lunchdags hade jag bara youghurten kvar. Det var inte mycket till lunch.

”Ska du med och äta?” Ingela har stannat vid mitt skrivbord och tittar frågande på min youghurtburk.
För ovanlighetens skull finner jag mig snabbt och svarar: ”Nej tack, jag ska ta det lite lugnt idag. Vill inte reta upp magen.”

Ingela rycker på axlarna och går iväg med de andra. Så fort jag vet att alla är utom synhåll så springer jag försiktigt bort till hissarna.
Jag åker ner till bottenvåningen och söker hastigt upp Olles lilla krypin som kallas för kontor.
 ”Hej Olle!” säger jag. ”Har mamma skickat med lite extra idag?”

Olle är sextiotvå år och bor hemma hos sin mamma sedan skilsmässan för fyra år sedan. Olles mamma skickar alltid med en matlåda till lunch, och det är så mycket mat att det skulle räcka till alla tjejer på min avdelning. Eller till Olle och mig.

Ibland när jag inte orkar gå ut med de andra och sitta och peta i en sallad – jag kan inte ta pizza alla gånger – så går jag ner till Olle och delar hans matlåda med honom. Olle tycker om mitt sällskap och som kompensation tar jag med kaffebröd till honom lite nu och då.

Olles mamma tycker inte att han ska äta sötsaker. Han måste hålla formen, som hon säger, om han ska träffa en ny kvinna. Olle har inte alls några sådana tankar. Han är glad att han klarat sig med livet i behåll efter sitt första – och sista – äktenskap. Idag får vi kåldolmar med potatis och gräddsås. Underbart gott.
Ibland undrar jag hur Olles mamma tänker. Han ska hålla sig i form för en ny kvinna och så skickar hon med sex kåldolmar i gräddsås! Men jag tackar.

Efter en trevlig stund med Olle åker jag upp igen. På min datorskärm ser jag att det blinkar, vilket betyder ankommande mail. Jag ser att det är från Lenas jobbmail."

4 kommentarer:

Nina sa...

Du är söt! och Lena borde få nobels fredspris... eller vilket Nobelpris som helst!

Viktnedgangsomfunkar sa...

:) haha...

Inger-Anne( Annikas mamma) sa...

Längtar efter boken......!!!:-)

Ezter sa...

Den där Lena, hon är allt en riktig fångvaktare! :D